Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1867, sida 2

Bref. (Fr. Hand.-Tidn:ns korresp.) London d. 13 Dec. 1867. De förfärliga stormarne förliden vecka, som bragt många fartyg på stränderna häromkring, kunde ej annat än kännas äfven af dem, som vore ute i sjön; alla i dessa dagar anlända ångare ha blifvit skadade, och deras besättningar lidit afstrapatser. Af fyra Hamburger-ångbåtar till Ostkuststäderna här saknas två alldeles; en strandade på samma plats der Göteborgs , Thetis nyligen förolyckades, och lifräddningsbäten företog sin andra lyckade bergning af lif ifrån ångaren. Den fjerde båten anlände, men sönderslagen och ramponerad på allt sätt, med en af besättningen öfver bord. ,,Llandoff, från Uddevalla, hade ock varit ute och måste söka hamn i Harwich. -Carl XV., Reis, från Göteborg, ankom hit lyckligtvis, sedan bud flera gånger varit efter honom. Så som Nordsjön lefde och bröt under dessa dagars stormar, kunna de äldste och erfarnaste sjömän ej erinra sig hafva upplefvat ens vid Cap eller andra svåra passager. Allt, som möjligen ej var sadelfast, slungades öfverbord. Skylight sönderslogs, vattnet rusade ner i maskinen, och massan deraf hotade att utsläcka eldarne, alldenstund pumparne blefvo oklara; till råga på allt sletos seglen sönder, och man kan då tänka sig huru svårt det var att manövrera i ett sådant väder. Också voro befäl och besättning i ständig vaksamhet, våta intill kroppen. Förste styrmannen var tvenne gånger ölverbord, tvenne man likaså; men ena gången räddades den förre genom själsnärvaron af en i närheten befintlig matros, som tog ett dugtigt nackatag och fick styrman Larsson åter ombord. Båten sönderslogs, bastingeringen likaså; namnbräde och trappor försvunno, och en köttkubb, som tre man med svårighet lyftade, slungades som en boll utom synhåll. Att koka var ej att tänka på, och den stackars menniskan i kabyssen, som försökte göra sitt bästa, stöttes både gul, grön och blå. Till råga på allt blefvo kompasserna missvisande, troligen genom jernräckornas sönderbrytande, och ,,Carl törnade på en bank, men kom dock lyckligen utaf vid högt vatten. För ett par år sedan var jag passagerare med London, på dess sista lyckliga resa, och såg då elementerna rasa under en fjorton dygns passage. Flere af dem, som voro då ombord, äro nu på Carl XV., men alla säga, att huru svår den förra resan var, kan den dock ej jemföras med den nu passerade. De, som sitta vid en god brasa, med sin tuting och sitt spelbord framför sig samt i kikaren ett läckert suptbord, borde göra någon gång en resa öfver Nordsjön i December, då sjömannen, genomvåt och saknande värmande mat, hvarje ögonblick riskerar lifvet, utan att räkna hvad han