Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1867, sida 2

har ock under loppet af flera år varit ordförande i skandinaviska sällskapet Härstädes: . Då lir Keymert tager en framstående del i härvarande politiska rörelser, torde det ej sakna intresse för H. T:s läsare att erfara något om hans uppfattning af den närvarande ställningen, beträffande hvilken man måste hafva svårt att i Sverge bilda sig ett klärt begrepp. Hufvudfrågan är nu, enligt hr R., den finansiella, eller striden mellan frihandel och protektionism. Till den förra höra Sydstaterna; säsom höfvudsakligeh jordbruksidkare, för hvilka billiga priser å alla industrialster äro önskvärda, hvaremot till protektionisterna höra Nordens och isynnerhet Ny-Englands fabriksherrar och de af dem beroende, men de stora sjöstäderna, hvilkas intresse ligger i de minsta möjliga band på handeln, tillhöra frihandeln och hafva derföre voterat mot Norden. Sedan slafveriet nu blifvit för alltid afskaffadt och arbetet i Södern är fritt, finnes ingen anledning för Vestern — hvars intressen äro desamma som Söderns — att fortsätta sin allians med Norden och dess mot frihandeln fiendtliga politici. Det är dessa förhållanden, som skola komma att verka afgörande på det förestående presidentvalet. Svenskarne här i staden, likasom skandinaverne i det hela, utgöra en respektabel, men högst obetydlig del af Newyorks befolkning. Många svenskar äro så amerikaniserade, såväl till namn som i öfrigt, att deras landsmän knappast hafva reda på dem. Så kallar sig Olsson , Wilson, Nilsson ,Nelson, Lundqvist , Thomson, Jönsson ,Jones o. s. v. Endast genom en mer eller mindre svensk brytning i uttalet kan man igenkänna landsmannen. Af mera kända och väl kända landsmän tillåter jag mig nämna hr A. F. Kindberg, skeppsfournerare. Denne allmänt aktade man har under närmare 30 år här idkat sin rörelse, hvarmed han började helt ung. Men ser näppeligen någon svensk, norsk eller finsk skeppsbefälhafvare, som ej gör sitt inköp hos hr Kindberg af hvad han för sitt fartyg behöfver, och säkert är att alla äro dermed belåtna. Han är en lika fryntlig och afhällen, som förmögen man. En annan landsman, hans granne, är skandinavernes äldste källaremästare, gubben Robinson, broder till den aflidne restauratören Rubenson i Göteborg. Äfven han har gifvit sitt namn en amerikansk klang. Han är gammal på platsen, omtyckt och aktad af alla, och är också alla svenskars ,farbror och alla norrmäns pappa, jag menar de yngres. Gubben säger sig vilja snart sluta sin rörelse och kan väl också göra anspråk på hvila, sedan han arbetat rastlöst och hans helsa numera är svag.