Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1867, sida 2

moderation. Det är ej nog med att vinna en antalets seger, icke ens en förmågans seger, det måste äfven vinna en moralisk seger. Det är genom detta — äfven häri olikhet med motståndarne — som det nya liberala elementet skall erhålla ett större berättigande, en längre lifskraft och en fosterländsk allmännot. . Äfven här måste vi fråga: hvad är nu det långa talets korta mening? IIxad vill hr E, K. och hans liktänkande? Partiets benämningar lemna oss lika liten ledning för omdömet i detta fall, som satserna. vOppositions-parti — skulle det vara meningen? Men hr E. K. har ju förklarat att han icke vill omstörta den närvarande rådkammaren, ehuru han dervid fäster antydningsvis några vilkor, hvartill vi återkomma. Benämningen ,,demokratisk har föreslagits af Aftonbladet, såsom en ny partibildning gentemot den s. k. ,byråkratien, och hr E. K. är genast färdig att tillegna sitt parti äfven den titeln. Men då veta vi ej hvart landtmannapartiet tar vägen, ty nog äro vi,stadsboer, likaså demokratiska som hrr possessionater på landsbygden, och kanske ändå litet till. — Benämningen det , nationella: partiet gentemot det s. k. ,,kosmopolitiskatyckes hr E. K. ej längre hålla så hårdt på. Kanske har vår lilla erinran dertill bidragit, då vi bådo att få veta hvad hr E. K. och hans parti uträttat allt för goda saker för den , nationella: utvecklingen, som vi .kosmopoliter skulle hafva förhindrat eller försummat. — Namnet ,,landtmannaparti bör också blifva något svårt att bevara, när man lärt sig inse, att städernas och landsbygdens intressen äro desamma. Hvart vill man då komma? Jo, förklaringen lärer väl ligga deri, att det är, det gamla bondeståndet, förstärkt med förut orepresenterade, som skall komma att framdeles leda Sverges utveckling. Vi hafva alls intet deremot, men vi fråga blott: hvarföre kunna icke också vi få vara med om detta vackra värf? Äro då bondeståndet och dess förstärkningsmän så ensamma i besittning at alla de insigter och all den varma fosterländska håg, som erfordras till landets framförande på utvecklingens bana, att de kunna skjuta alla andra goda krafter åt sidan? Med all aktning för både de s. k. bönderna och deras ,,ledare, tro vi att de rätt väl behöfra göra sig till godo den mogna, praktiska erfarenhet, den kännedom om statslifvets olika förrättningar och det redliga nit, som finnas äfven å den andra sidan. Hr E. K. talar redan, med segervinnarnes öfverlägsenhet, om den , moderation, som hans parti bör iakttaga, sedan det gjort sin styrka gällande, och anmärker i förbigående att motpartiet icke visat en sådan dygd. Äfvon här blir han skyldig bevisningen. IIvari har detta motparti utan namn visat brist på moderation? Röjde utskotts-tillsättningarne vid den förra riksdagen minsta spår till en motsatt anda? Satte icke just detta parti exempelvis in hr Emil Key i det vigtiga utskottet för utredande af landets financiella ställning, oaktadt man alls icke delade hans åsigter? Men det skedde dels af aktning för denne representants redbara karakter, dels emedan man var viss uppå, att när han kom in i detta utskott, skulle han komma att sjelf inse sina irriga föreställningssätt, hvilket också, fägnesamt att omtala, inträffade. Der funnos verkliga partimän, som ansågo detta förfarande alltför vågadt, men erfarenheten bekräftade riktigheten af majoritetens åsigt. Nämn blott ett enda drag af ofördragsamhet eller brist på moderation i öfrigt från det partis sida, som hr E. K. dertör anklagar! Isanning — vilja hr E. K. och hans parti ädagalägga en sådan moderation, efter den seger, som han redan anser vara gifven, så lyckönska vi dem dertill! Men all denna nitälskan att bilda partier inom vår närvarande riksdag och under nuvarande fredliga förhållanden, är — vi upprepa det — någonting så onaturligt och konstladt, att det icke kan röna någon framgång, åtminstone på längden. Ty man har ju inga indelningsgrunder; man har ju inga stora tvistefrågor för partigrupperingen. Det skulle då vara för eller emot regeringen, ty det är väl i sjelfva verket der skon klämmer för de taburettlystne ,ledarne. Hr E. K. har behandlat detta ämne uti ett par kuriösa uppsatser, som han kallat: Konseljen och Regeringen, ehuru han intet ögonblick skiljt mellan dessa begrepp. I den första af dessa uppsatser förde han ett mycket högt språk, såsom dikterade han redan riksdagens beslut: ,, Om ministeren faller under eller vid slutet af nästa riksdag — utropar han — ,,så händer detta icke derföre att reaktionen hämnas, icke derföre att protektionismen kommer till väldet, utan belt enkelt derföre, att då den förut varit för djerf i vår utvecklings befordrande, är den nu för tveksam. Vi måste, fortfar törf:n, och deri instämma vi med honom af hjertat, ,realisera det onödiga i statslyx, inskränka utgifterna, taga bättre reda på hvad som finnes och deraf hemta ökade inkomster— hvarefter han slutar: Om ministören härför ryggar tillbaka, så skall om denna gälla det gamla ordet: ,,hugg trädet bort, hvi skall det förhindra jorden? Den skall halka omkull i offerblolet at alla sina slagtade finansiella bockar, och dessa skola icke såsom Thors, hafva egenskapen att stå upp igen. Många tecken häntyda härpå. Tidningspressen, en barometer för allmänna opinionen, står i längre på ,,vackert ider, dess ledande artiklar hålla på att falla adigt till estorm.: och den skall säga eren som Einar Tambarskjelver i slaget vid Svoldern: för vek, alltför vek är konungens båge. 2 —L— 8