Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1867, sida 2

em I e88719 1011IuU179 SU 8d) l84 hästet innehåller: Den helige Bernhards . af Clairveand lesnad; William Ellery Channing; Predikan i anledning af Daniel Websters död; Prescotts karakter som historieskrifvare; Den amerikanske vetenskapsmannens ställning och pligter, samt En mjödhumlas tankar om verldens plan och ändamål. Förläggarens erkännande, att N den svenska allmänheten, med en ifver, Isom öfrerträffat de djerfvaste förhoppnin— Ä äFar, skyndatatt tillegna sig denna af hr Victor Pfeiff med serdeles omsorg gjorda öfversättning, utgör ett vittnesbörd derom, att vår tid börjat mogna för smältandet af satser, som stå vidt skiljda fiån vår kyrkligt-teologiska ståndpunkt. Parkers Åverldsäskådning upprullar för oss vyer af -så upphöjd natur, att man nu först rätt i I fattar och med häpnad måste inför dentsamma bekänna, huru vi länge irrat i mörkret. På samma gång han predikar steologi, och detta i ordets vackra, egentvlliga bemärkelse, förklarar han sig aldrig haft till hufvudassigt att skapa ett teolotl giskt system, utan han har arbetat, för att hjelpa män och qvinnor att bli hvad Gud flämnat dem till: ädla män och qvinnor, hvilkas bön är deras själars gemenskap med Guds själ, hvilkas lit är en daglig gudstjenst, genom en normal-uppöfning : och utveckling samt ett normalt bruk och unjutande af hvarje kroppslem och hvarje I själsförmögenhet. Han har aldrig af Gud I fordrat en ,,religiös räckelse såsom svar på en brinnande bön. ,,Den kommer lika slitet till stånd på det sättet, som underhafstelegrasen från Europa till Amerika. Det är den rättskaflens menniskans ari . i bete och krafter, hennes brinnande arbete, som gäller något inför Gud. Icke så, att I Parker förnekar bönen; den är själens! flygt mot höjden att möta den evige: — en kraft som strömmar in i själen såsom solljuset till blommorna, när de öppna sina kalkar. ,, Väckelsen kommer icke genom bönen, låge också 30,000 protestantiska och 2,000 katolska prester på sina knän! ; Om man hade bedit tills man hade blifvit; svart i ansigtet, hade Great Eastern icke: rört sig en tum ur sin stapel, men ,tän-! karne bådo med stora vetenskapliga tankar, — de bådo med ångmaskiner och hydrauliska pressar; arbetarne bådo med arbete, — de bådo med häfstänger och vindspel! Att Parker inom den ortodoxa kyrkan icke eger många vänner, bekänner; han sjelf, och ej underligt, då han med ord, sådana som dessa: Det har aldrig skett något underverk, och kommer aldrig att ske. Hvad Gud en gång gjort rätt; bringar han icke i olag-. — klipper bort; från bekännelsen det stödjefäste, hvarpå våra dagars teologer ha byggt, och på hvilket de hålla lika mycket som katoliken på Jungfru Marias obefläckade aflelse. Och då våra prester arbeta för en oförnuftig teologi, är det ej underligt, att så mången ibland dem tillbringar sitt lif med att, , sänka ämbar uti tomma brunnar och åldras under det de draga intet upp. Läran om helvetet utredes, såsom en vetenskaplig omöjlighet, med en så bindande bevisning, att endast den andligen blinde kan underkänna dess kraft, och då Parker erkänner ett möjligt lidande efter detta, så är det ett sådant, som måste besegras till hvars och ens bästa: lidandet är Guds medicin, icke giftet från en ,djefvul! Det är för långt att gå in i alla hans åsigter om menniskans förhållande till Gud och sina medmenniskor, men det vore glädjande om någon enda, genom dessa enkla antydningar om Parkers åsigter om ,lifvets och dödens största frågor, ville gifva sig tid att blott genomläsa hvad som rörde desamma, — och dem finner läsaren på hvarje blad af hans bok; det är en frihetsälskande och kärleksfull andes testamente till menskligheten. För många läsare af bildande religiösa skrifter är Parker naturligtvis bekant förut; men flertalet känner honom s icke. De kunna nu i en billig och, hvad utstyrseln beträffar, oklanderlig upplaga sh tillbringa mången uppbygglig stund, tyld det är utan tvifvel den bästa gudstjenst sn man kan hålla, om man med fulla drag s lvicker ur denna källa, som sprungit upp på Amerikas fria jord och som nu breder b itt kristallklara innehåll öfver den gamla la serlden. Mången torr planta skall blifva l mo rodig; — mången ny växa upp vid käl-så ans rand. ti Bland nyaste företeelser inom den lit-terära verlden, som ej höra under rubrien: Jullitteratur, må nämnas det i da-nm arne utkomna andra häftet af Dietrichsons in Det skönas verld. Det fortsätter afhandal ingen om den oorganiska naturens skön-e et samt börjar och afslutar Växtrikets, mn. jjurens och Menniskans skönhet. Iläftetsllut utgöres af pörjan till betraktelser vi fver den historiska skönheten, 1:0) i Ori-ve uten, 2:0) i Hellas och 3:0) i Rom under ta en anlika tiden. Öfvergången, från afh) andlandet af menniskans skönhet till den ki storiska, motiverar författaren med fölnde: ,När karakteren i handling skallm ripa in i lifvet, framställer sig alltid den sö ngifvande verlden för densamma i ett re estämdt läge, som vi kalla situation. När nr tuationen inverkar på de i karakteren fö rksamma drifterna såsom anledning till mt t visst sätt att handla, blifver situationenI oliv, så snart karakteren lyder dristen. ste makteren bereder genom handlingen sjelf ter t öde. Handlinsar ekana hr;se SA — —