Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

förr i dag fått en besynnerlig underättelse. — Som står i förbindelse med denna? — Min bästa fru, menniskan är den största narr i sina kombinationer. — Ni kan dock ej förjaga er oro. — Sanningen att säga, nej, och tillåt mig föra er till ert rum. — Jag måste tala med Gisbert. — Ni tänker på honom med anledning af Bernhards meddelande. — Jag måste yäl. Han förde frun till hennes rum och begaf sig derefter till dansplatsen. Der herrskade den största glädje i skenet af brokiga lyktor. Karolina dansade med löjtnant Becker, öfverstelöjtnant Friedrichs med Henriette. Den unge friherre von Aschen stod och betraktade dansen. — Ett par ord, Gisbert, hviskade domherrn till honom. — Ah, onkel Florens! Det var bra jag träffar dig. Jag har sökt dig. Har du sett Mahlberg? — IIvarför frågar du efter honom? — Är han här, onkel? — Ja, troligtvis i björklunden derborta. — Adieu, onkel, jag går att uppsöka Mahlberg. — Hvarför så brådtom? a — Om du följer med, skall jag säga dig et. De aflägsnade sig, och domherrn återtog: — Rå? — Iöjtnant Becker, hvilken söker en kypareplats utomlands der man ej känner honom som preussisk officer... Den präktige gossen! — Berättade att då han i går var i Kassel,