Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

Det träffar sig ej lyckligt, att de enorma skadestånd, hvilka man lofvat konung Georg och hertig Adolf, bli kända på en tid, då från vår gamla provins Preussen ett allmänt rop om hjelp, ett skri öfver hungersnöd ljuder hit till oss. Detta anskri, blandadt med de ifrågavarande millionernas silfverklang, bildar en betänklig dissonans. — Nöden i vår ostligaste provins träffar en landsträcka, som kan räknas bland de mest välsignade trakter i vårt land. Hoppet på en rik skörd har der tillintetgjorts af en allmän öfversvämning. Traktens hufvudprodukter, råg, ärter och potatis, äro totalt förstörda. Då Sverge i en af sina provinser drabbats af en liknande olycka, är det måhända af intresse för er att höra, hvilka åtgärder vår regering vidtagit för att i Preussen sätta en gräns för nöden. I främsta rummet har hon anslagit en half million thaler till inköp och utdelning af utsädesspanmål. Dernäst öppnar staten åt provinsen kredit för utförande af chausstebyggnader; på det att arbete ej må saknas under vintern, komma dessa byggnader med snaraste att påbörjas. Vidare kommer man — något sent — till den insigt, att provinsen Preussen är mera i saknad af jernvägsförbindelser än en omsorgsfull regering egentligen kan ansvara för. Ilela denna vidsträckta provins har hittills endast varit genomskuren af banan härifrån till Petersburg, från hvilken tvenne helt obetydliga bibanor utgrenade sig. För närvarande arbetas på förlängandet af en utaf dessa bibanor. Men detta är uppenbarligen ej nog för att af en provins, hvilken det ej fattas produkter, än mindre produktionskraft, göra ett blomstrande fält tör handelsspekulationens manövrer. Regeringen kommer fördenskull än ytterligare att meddela några koncessioner till jernvägsbyggnader, och, i händelse af behof, utlofvas statens garanti. Ilvad som i öfrigt kan tjena till nödens bekämpande, kommer regeringen att öfverlemna till den enskilda spekulationen och den enskilda välgörenheten, äfvensom till provincialoch kommunalförvaltningens omsorg. Man kunde emellertid med ett slag göra ett slut på all nöd der på platsen, om man förmädde Ryssland att öppna sina gränser sör handeln. Emellertid aftager den allmänna säkerheten uti ifrågavarande provins i en betänklig grad. Rån, stölder och andra våldsbragder erhålla en blott alltför lätt förklarlig utsträckning. Liknande orsaker framkalla äfven här i hufvudstaden enahanda verkningar. Att för kort tid sedan en person på en af Berlins gator anfölls utaf ett helt band om sex man, att en annan, för oförsigtigheten att vilja behälla sin portemonnä för sig sjelf, fick plikta med förlusten af sin näsa och sitt ena öra samt att man vid ett besök i vissa stadsdelar gör bäst uti att åtminstone hålla portnyckeln i handen såsom vapen, allt detta är förebud till en vinter, som äfven i hufvudstaden ej synes vilja utmärka sig genom särdeles lyckliga sociala förhållanden. Vi blicka med bekymmer på vår arbetarebefolkning. Det handlar icke blott om att sysselsätta arbetslösa män, utan äfven om att under vintern skydda den härstädes utomordentligt talrika klass af qvinnor, som är anvisad till att försörja sig genom arbete, mot brist på sådant. Tyvärr har den här existerande föreningen för befrämjande af qvinnors förvärfsverksamhet ännu ej kommit långt utöfver den teoretiska undersökningen af sin uppgift. Och hur stora kunde ej denna förenings välgerningar vara! Den allmänna uppmärksamheten har ånyo på ett mycket obehagligt sätt fästats vid arbetande qvinnors förhållanden. Ett stort antal fruntimmer sysselsätter sig med arbete för hus, som göra affärer i yllevaror. Qvinnorna erhålla beredd ull, som tillväges dem; de förarbeta den i sina hem och ha att åter afleverera de förfärdigade varorna efter vigt. De ha härvid att afräkna omkring ett lod på skålpundet såsom affall under arbetet. För att förekomma förskingring, måste arbeterskorna genom kontrakt förpligta sig att genom kostnadsfritt arbete ersätta hvarje större brist på ull. I detta afseende förfares, såsom det tyckes, med mycken stränghet. Arbeterskorna hafva hittills tåligt funnit sig häri, men för kort tid sedan funno några qvinnor en på dem ställd fordran, att utan betalning genom arbete ersätta flera skålpund sefirull, alltför stark för sina goda samveten: de visste ej med sig att hafva förskingrat någon ull och vägrade att lemna ersättning. Härpå blefvo de inför domstol anklagade för att hafva tillgripit ull. Under ransakningen kommo saker på tal, som; kastade ett mycket ULk —— talade man hos en af hans bekanta. som till-!