Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

6,826, under år 1865, till 7, 152), och an? talet af på stadens bekostnad undervisade barn hade ökats endast med 1,626. Men efter dessa siffror kunna dock ej förhållandena fullt bedömas. Om de egentliga arbetarne drog stadsförvaltningen försorg genom företagande af offentliga byggnadsarbeten. Af mer vigt är, att antalet af de exekutiva husförsäljningarne år 1866 ökats med omkring 600, att från den 1 Oktober 1865 till samma dag 1866 endast 385 nya byggnadsföretag egde rum, medan man under hvarje af de 5 föregående åren i genomsnitt såg 1,000 hus byggas, att antalet af outhyrda våningar ökades från 4,564 till 7,901, samt att stadskassan, följande stora staters finansministrars exempel, afslöt sin årsräkning med ett högst modernt utseende deficit. Rik är Berlins befolkning icke; den måste förtjena sitt bröd i sitt anletes svett. Ett kort, framgångsfullt krig inverkar mera på Tysklands hufvudstad, än ett långt, fruktansvärdt krig på städer sådana som Paris och London. Ville man anmoda våra borgare om endast tjugondedelen af hvad hr Haussmann vågar påbörda parisarne, så vet jag ej hvad som skulle hända. Berlinarne äro, i och för sig, ett lättretligt folk och ej svåra att förmå till excesser. Hvad vårt land i allmänhet lidit genom fjolårets krig kan naturligtvis ej beräknas. Den direkta skadan genom kriget var obetydlig och har blifvit de lidande ersatt ur statskassan. Men hvem förmår ersätta den indirekta förlusten i välstånd, som ännu visar sig på alla håll och kanter? Denna fråga synes komma nog sent, men är i detta ögonblick så tidsenlig som någonsin, då just nu regeringen håller på att förelägga den församlade folkrepresentationen finanslagar, vid hvilkas utarbetande man synes hafra föga tänkt på den preussiska statshushällningens gamla rykte. Det är sannt, att de flesta af dessa lagar vittna om det ädelmod, hvarmed regeringen vill träffa uppgörelse med de fordna furstarne och befolkningarne i de nya landsdelarne. Vi öfvertaga de nyförvärfvade provinsernas samtliga statsskulder och öka derigenom vår skuldbörda nästan till det dubbla af den hittillsvarande siffran; men vi öfverlemna de aktiva, hvilka funnos i de annekterade ländernas statskassor, åt de dervarande befolkningarne såsom provinsialförmögenhet. Äricke detta ädelmodigt? — Vi skola utan vidare låta våra nya medborgare deltaga i åtnjutandet af vår statsförmögenhet, men på allmän bekostnad fullborda deras) mycket försummade jernvägsoch telegrafnät. Är icke detta ädelmodigt? — Vidare skall man ej längre kunna göra oss den förebråelsen att uteslutande på eröfringens väg hafva förvärtvat Hannover, Nassau etc. Vi betalade för ett hertigdöme kontant 8 millioner preussiska thaler) E 18 å 19 millioner riksdaler svenskt riksmynt) samt tillade ytterligare ett par vackra slott, vinberg och andra nyttiga saker; för ett konungarike deponerade vi 16 millioner preussiska thaler samt öfverlemnade åt den andra parten ytterligare 600,000 Å sterl. jemte slott, museer och andra konstsamlingar, rörande hvilka det åtminstone var tvifvelaktigt, huruvida de ej tillhörde staten. Är icke detta ädelmodigt? Slutligen ha vi att tala om kungligt ädelmod. Konung Wilhelm I vill, att de detroniserade furstarne i åtnjutandet af sina dotationer skola förgäta bitterheten af sina lörlidet år gjorda erfarenheter. Emellertid stöter denna välvilliga afsigt — hur skickligt den än af ministrarne understödes med politiska grunder — såväl hos folket som bland medlemmarne afandra kammaren på ett hårdnackadt motstånd. Bland folket hör man ofta yttranden och omdömen, som knappt låta återgifva sig i skrift. Inom kammaren har ifrågavarande sak redan gifvit anledning till en häftig scen mellan grefve Bismarck och vår präktige Twesten. Denna scen påminte starkt om den fordna budgetkonfliktens tider, men kommer tillsvidare att bli utan synnerliga följder. Andra kammaren kommer emellertid att begära framläggandet af skadestånds-fördragen, enär desamma enligt författningen måste föreläggas kamrarne till antagande. Och här är den punkt, som möjligen ger saken en oväntad vändning. Grefve Bismarck har förklarat sig beredd att efterkomma andra kammarens möjliga begäran. Huruvida kammaren kommer att besluta bifall till fördragen, är tvifvelaktigtnog. Vägras bifallet, så står regeringen framför alternativet att antingen frambesvärja en ny konflikt eller att nödgas säga till de intresserade furstarne: det gör oss ondt att ej kunna realisera våra goda afsigter med