Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

AM 111715 — Det var väl att jag träffade ers nåd, gamla Christine visade mig hit. — Hvad står på? — Gensdarmer drifva omkring här. — Hvad angå de oss? — Och de vilja ej bli sedda. Domherrn studsade och sade: — Berätta. — Jag gick in i alskogen der borta vid bäcken för att meta foreller. Då såg jag en gensdarm smyga fram i skogen, och jag följde honom obemärkt. Midt i skogen sammanträffade han med två kamrater, som tycktes ha väntat på honom. Han sade dem någet; de talade derefter länge med hvarandra, men så lågt, att jag ej kunde höra det, och jag vågade ej nalkas dem mera. Jag gick till bäcken och fångade mina foreller, men gensdarmerna voro borta. — Är det allt hvad du vet? — Ja, ers nåd. — Har du inte sagt det till någon? — Nej, inte ens till mamsell. Domherrn funderade. — Säg det ej heller nu åt någon. Gossen aflägsnade sig. lr Bernhards underrättelse oroar er, sade run. — Jag nekar det ej. Jag har redan