Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1867, sida 2

erinrade att Stockholms stadsfullmäktige funnit ig oförhindrade att upptaga till behandling fråsan om ändring i den kommunala rösträtten, hvilket ärende der blifvit öfverlemnadt åt en särskild beredning. Hr almen ansåg det så mycket mindre tvifvelaktigt att stadsfullmäktige skulle kunna upptaga en motion rörande beskattningen, som en sådan blifvit i dag väckt inom nämnde kerporation af en utaf dess rättslärde ledamöter. Afyen Ordförenden anmärkte att hvad som gått för sig i Stockholm borde kunna försiggå äfvem här. För tillfället vore ej fråga om detaljerna; utan blott om det generella: att lemna ett uppdrag uti ifrågavarande syfte åt en stadsfullmäktig. Förslaget antogs och uppdraget lemnades, på Ordförandens proposition, åt professor E. v. Schoultz, som åtog sig att uppfylla mötets önskan, men begärde att få inhemta något närmare beträffande mötets åsigter rörande de föreliggande frågorna och syftet för den motion, som borde ingifvas. Lektor Blomstrand redogjorde, med anledning af, för grunderna till den danska kommunalbettningen, på hvilken den nya tillfälliga inkomstskatten för statens behof blifvit byggd. Der voro mindre än 600 rdr skattefria, och fanns det ändock en komitå för att bereda lindring åt dem, som skulle alltför tungt drabbas af skatten. Hr Iledlund fann den danska lindringskomitåön, hos hvilken personer, hvilka hade svårt att bära den efter lagen dem åliggande beskattning, kunde anmäla sig för erhållande af lindring, utgöra det bästa, som tal:n kunnat uppdaga under öfverläggningarne om detta svåra ämne, och trodde — utan att dock våga derom yttra sig med visshet — att en motion härom skulle kunna af stadsfullmäktige upptagas. Angående ett högre skattefritt belopp, som tillhörde den allmänna författningen, erinrade tal:n, att om detta sattes så högt som i Danmark, så skulle på Sverges landsbygder och i dess smärre städer en högst betydande del af befolkningen derigenom gå miste om sin rösträtt inom kommunen, hvilket vore en betänklig sak. I fråga om ändring uti den kommunala rösträtten, betunne sig tal:n i en ställning, som han önkade förklara. När man ägnat en god del afsitt f och sina krafter åt ett st rt mål, så blir man kanske, då detta mål vunnits, något konservativ. Man är rädd om det vunna resultatet, hvilket man vill framförallt befästa och betrygga, innan ändringar, om också de utgöra steg framåt, deri företagas. Så önskade tal:n att man tillsvidare måtte lemna den nya representationen, som just utgjort ett sådant mål, hvilket tal:n med brinnande håg eftersträfvat, tid att befästa och utveckla sig. Det vore konservatism, om man så vill, att tal:n då tvekade att understödja förslag till sådana reformer, som komme att rubba grunden för den nya författningen; men deri låge ingen afvoghet mot den kommunala rösträttens utveckling i demokratisk riktning. Tal:n var fastmer öfvertygad, att man måste och skulle fortgå mot detta mål, iden mån vår arbetsklass, genom ökad bildning och ökadt välstånd, uppnådde en högre grad af sjelfständighet. Man bör ej heller glömma, att den kommunala rösträtten på landsbygden sedan uråldriga tider tillbaka utöfvats efter hemmantal, och att det ej kan gå så fort att der intöra den lika rösträtten för alla medborgare. Således borde dock alltid en öfvergång sökas, hvilken kan vinnas på den graderade skalans grund. Tal:n vore med dem, som itrade för dessa förändringar, enig om målet, men ville — det må nu kallas konservatism eller ej — att man skulle köra sakta i backarne, på det att man ej måtte äfventyra atf köra omkull med den nya representationen, af hvilken, märk väl, talaren vore en uppriktig vän. Hr Blomstrand lyckönskade den föregående talaren att nu hafva kommit till en bättre mening, då han tillförene bekämpat förslaget om en komitt, som skulle pröfva de skattdragandes behof, och hr Almen förklarade det rösträtten icke vore bunden vid kommunalskatten, enär det endast hette, att den ej finge rösta, som .häftade för oguldna kommunalskatter. — Hr IIedlund visade olikheten mellan den danska lindringskomitöen och den at hr Blomstrand sedan lång tid förfäktade s. k. ,samvetsnämnden, citerande derjemte mot hr Almn 10 i kommunalförfattningen rörande rösträtten, hvilket åter gaf hr Blomstrand anledning att tala om huru ,Fanden tolkar bibeln, hvari hr Aimen instämde. Ösverläggningen rörde också den kommunala rösträtten, derunder ordföranden yttrade sig emot graderad skala. Rösträtt efter bevillning hvilade på en princip, nemligen förmögenhetens rösträtt, gentemot hvilken stode personlighetens-. Den graderade skalan upptoge ingendera al dessa principer. En förmedling skulle kunna vinnas dermed, att halfva antalet stadsfullmäktige valdes efter förmögenhet och den andra hälften efter personell röstI rätt, börande i sednare fallet den Uareska principen (rörande minorivetsval) tillämpas. — IIr E. Heyman ville att i motionen skulle ingå bestämmelsen att röstskalan borde vara högst 10-gradig. — Hr Hedlund anmärkte att skalan borde ställas så, att den kunde tillämpas i hela landet, ty han betviflade att stadsmakterna skulle medgifva kommunerna, att sjelfva bestämma sin rösträtt, då denna utgjorde på samma gång grunden för den ena delen af riksförsamlingen. Professor v. Schoultz förklarade sig slutsligen belåten med de upplysningar, som vunnits under diskussionen och skulle rätta sig derefter, varande enskilt benägen för An victrött nar panta j dat han shbero