Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1867, sida 3

6 Hvad sjelfva den ursprorgliga stridsfrågan angär, nemligen den om Sverge och Danmark kunna anse sig ega något slags andel i den rika litteratur, som förs. kallar ,,gammelnorsk, men som hos oss vanligen kallats fornnordisk eller isländsk, så tro vi för vår del, att man ei går för långt, om man antager, att hvad som bildar den egentliga nan i många af denna litteraturs yppersta alster tillhör den för hela Skandinavien gemensamma traditionen, ehuru utländska skalder eller sagoberättare gilvit dem formen. Att åtskilliga af dessa alster, såsom t. ex. flera af Eddaqvädena, innan de upptecknades på Island, mottagi en viss form dels i Sverge och dels i Danmark, hvilka begge konungarikens innebyggare i följd af stamförvandtskapen, gemensamheten i språk och bildning sam den lifliga samtärdseln, i likhet med norrmännen, intogo en undantagsställning til isländningarne, af hvilka de dock alla betecknades såsom utländningar, är mycke möjligt, och motsatsen torde svårligen kunna bevisas, innan man ådagalagt, at språket under den tidiga period, som ! syftas, ej var cc i hela Skandinavien — något, som ännu torde vara ogjordt efter all den sinnrika argumentation, hvarigenom hrr Munch och Keyscr m. il. sök vinna detta mål. Märkligt är, att från sjelfva Norge röster börja förnimmas, som opponera sig mot den no tolans uppfattning af denna sak. ar en no kritiker i ,, Nordisk tid . om Keysers ,,miskjendelse Sverges os Danmarks medsödde lod i den vor och tillägger, med afseende på .fornbögerres sammensetning og nedskrivning, dessa rd: ,Endda kunne vi Nordmsend ikkem ilregne vore forfedre nuget lideen delaf det samle bogrige. Att förf. visat stor talang, sk arpsinnigwet och grundlighet i öfversigten al den ornnordiska litteraturens utveckling och i len kritiska framställningen af de vigtisare skaldestyckenas och sagornas innehåll, ifvensom i undersökningar na rö ande för attareskapet till enskilta litte rån den jemförelsevis yngre perioden, bestridligt, och den litteraturlistoria han emnat är af desto större betydelse, som let populära framställningssättet gör den ämplig för en vidsträckt läsekrets. Mot ippfattningen af och omdömet öfver en