Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1867, sida 3

eller annan af dikterna och sagorna skulle dock måhända grundade anmärkningar Junna göras. Så förekommer det oss som om den dom, som förf. filler öfver Völsungasaga, vore mindre berättigad. Det klander, som riktas mot sagan, träffar i allmänhet icke sitt mål, om än påståendet att ett af dess kapitel erhållit romantisk enstrykning är grundad — något, som förf. sjelf tillskrifver en afskrifvareinterpelering. Den står, tyckes det oss, tvärtom högt i afseende på komposition och poetisk halt, och dessa torde snarare blifvit ökade än minskade genom afvikelserna från de i den äldre Eddan intagna qvädena — afvikelser, som helt visst bero på vid sagans sammansättning ännu existerande qväden, som sedan gått förlorade. Förf. klandrar rämsta rummet sagoberättarens ide att låta den mö, som Sigurd hefriar på Hindarsjell, vara Brynhilda istället för valk — rien Sigdiisa, men detta är just hufvudvilkoret för sagans poetiska enhet, detta ir just det som gör henne till en af de yppersta mythis t-heroiska berättelser, som xistera hos nägot folk, och betingar den storartadt tragiska karakter, som hon erhåller under sin utveckling, och som återfinnes hvarken i de lösligt förbundna Völsungaqvädena i den äldre Eddan eller hos den af tyskarne så högt beprisade Niebelungenlied. Förf. uppfattar ej den stegring af det poetiska innehållet och af de gripande konflikternas mäktiga intresse, som blifvit töljden af den omständigheten att Sigurd och Brynhilda svurit hvarandra ro, innan den förre kommer i beröring med Gjukunsarne. I stillet ser han ,,en ganske paafaldende Forvirring i Beretningen; han kan icke begripa, hvarför Sigurd, som svurit Brynhilda sin tro, då han funnit henne som valkyria i trollsömnen på Hindarfjell, glömmer sina eder — men för att resonnera så, måste han sjelf ha glömt, ett sagan låtit Gjukungarnes moder Giumiild gifva hjelten en trolldryck, som kom nonom att förgäta sin brud. Den påstådda örvirringen existerar i sjelfva verket icke, och sagan saknar ingen af de länkar, som etinga kompositionens värde. Hvad den i andra bandet innehållna sramställningen af , Norges Statsoz Retsorsatning i Middela!deren angår, så ör len så grundlig och innehållsrik, att dea kan sigas utgöra en verklig guldgrufva ör dem, som önska inhemta närmare kännedom af detta ämne. Vi ha redan påpekat de omständigheter, som gifva den ett specielt intresse för svenska läsare. Bekantskapen med densamma skall måinda komma att fördelaktigt inverka på ra for kares undersökningar af de mo svarande förhållandena i Sverge och torde j böra försummas af dessa, om än arbeet skulle anses ligga utom den allmänhets fer, åt hvilken vi utan tvekan anbesallt örsta bande. A.