Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1867, sida 2

till Michigan Central Railroad, som går direkt till Chicago på omkring 16 timmar. Hela den sträcka, som befares under denna tid, är 1,020 engelska mil. En omständighet, och dertill ganska vigtig ej allenast för emigranter, utan för alla resande i Amerika, är att hafva mycket starka och solida koffertar eller kistor, ty huru behandlingen utaf dylika saker sker här, derom gör man sig ej den minsta föreställning. I annat fall åter kan man vara fullkomligt tryggad för sina reseffekter, ty äro de väl märkta och har man erhållit sitt nummer å desamma, utlemnas de både fermt och med den största noggrannhet till egarne, mot återgifvande af det bekomna nummermärket. Alltså får jag på det aldra uttryckligaste uppmana alla, som ämna öfverresa, att hafva sina tillhörigheter nerlagda uti riktigt bastanta och säkra kistor och dertill försedda med goda lås, och nycklarna lätt åtkomliga, då visitation af reseffekterna företages vid Port Huron eller öfverfarten till Amerika. Vid bestämda stationer äro uppehåll för att kunna förse sig med mat och förfriskningar, men något som jag observerade såväl här som i England är, att på signaleringen vid tågens afgång icke är att lita, hvilket gör att den största försigtighet är af nöden för att icke försumma sig. Några uniformerade, med olika tjenstetecken försedda personer för handhafvandet af trafiken synas här ej. Alla utan undantag förrätta här göromål, hvilka hos oss skötas at en hel mängd högre och lägre tjenstemän. Väl ankomna till Chicago mötas emigranterna numera af välvilliga och hjelpsamma landsmän, härtill utsedda af såväl skandinaviska som svenska sällskaperna derstädes. Det hade nemligen inom emigrationen uppstått en asart af emigrationshjelpare, som erhållit namnet ,runners. Dessa motsvara, enligt mitt förmenande, hvad qvacksalfvaren eller charlatanen är inom läkarekonsten och bränvinsadvokaten inom det juridiska facket. Liksom dessa värda subjekter uti sina handlingar drifvas af de mest lättsinniga, samvetslösa och egennyttiga beräkningar, för att komma åt sin nästa, drifva ,,runners sina spekulationer uti samma ädla syftemål. För dem finnes ej något annat mål än att medelst sitt rofferisystem, under masken af de största uppoffringar och den mest oegennyttiga tjenstaktighet, kunna locka enfaldiga och lättrogna personer uti sina klor. Tyvärr är vår allmoge alltför lätt dårad och sålunda en god acqvisition för dylika samvetslösa bedragare. Uti Amerikas större städer har denna hydra en stor terräng, och många af våra utvandrare ha blifvit plundrade på allt hvad de egt af dylika individer. Hvad som ännu mera gör detta bedrägeri afskyvärdt är, att det är mest de olika nationernas egna landsmän, som drifva detta nesliga yrke. Utan undantag äro alla nationer här representerade, och det dåliga elementet finnes här såsom öfverallt. Det är sålunda visserligen ej de nordiska utvandrarne allena, som råka ut för dessa hycklare; men då jag ej har med de andra att sköta, så vill jag, innan jag går vidare, för att visa hvilka åtgärder, som i Chicago vidtagits för att stäfja detta ofog, allvarligen förehålla alla landsmän, som emigrera, att ej inlåta sig uti något slags samtal eller förhandling med dessa vampyrer, som i form af den största beredvillighet att tjena dem endast afse motsatsen med sitt enträgna och påträngande sätt, då de möta landsmän vid de fremmande platserna och med sin språkkunnighet söka locka dem i fällan. Genom samtal med personer, som nitälskade för fosterlandet, blef mig bekant huru djerst ,,runners der uppträdt och till hvilka ledsamma händelser de gifvit anledning. Ja, det gick ända derhän, att de personer, hvilka oegennyttigt tillbjödo sin hjelp åt såväl svenska sem norska utvandrare, blefvo tillbakasatta för dylika äfventyrare. Men slutligen, då det gick för långt, beslutade det skandinaviska sällskapet att tillsätta en person enkom för att taga vård om ankommande landsmän och kostnadsfritt gifva dem råd och upplysningar. Detta verkade ofantligt godt, isynnerhet som den förste, hvilken tog uti med detta i sanning både svåra och mödosamma arbete, var en man, hvilken redan i fosterlandet gjort sig känd för sina sträfvanden under en tid och på ett fält, som då ansågs nära nog förmätet för en arbetare att beträda — nemligen det politiska. Egentligen förtjenar detta sitt eget kapitel, men må det nu följa, då det visar huru mannen från 1846 ännu 1866 med AAA3 a 2.