Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1867, sida 2

Kunde en fästmö vara stoltare och lyckligare än den vackra skänkjungfrun i detta ögonblick? — Det skall glädja Louis att se herr baron, sade hon; han kommer också till Ovelgönne i dag. — Hm, mamsell Henriette, har ni ett ren-dez-vous med honom? frågade domherrn. — Mamsell Lohrmann har inbjudit oss båda, svarade flickan. Domherrn hade blifvit uppmärksam. — I dag? frågade han. — Ja, till dans. — Anf — till dans? — Det är skördefest på Ovelgönne i dag. Domherrn hade blifvit tankfull, och hans blick fördunklades likasom af ett minne. — Hm, sade han för sig sjelf, behöfver hon så nödvändigt mitt råd och bistånd till skördefest och dans? Derefter återkom hans goda lynne. Borde jag icke snarare glädjas, tänkte han, att det kära barnet har dans och glädje hos sig i stället för bekymmer och sorg? Övelgönne låg nu framför dem, och en munter dansmusik hördes på afstånd. Vagnen stannade framför det gammaldags huset med sina rödaktiga murar, smala fönster och fula runda torn. Öfverallt, både kring huset och i hela Ovelgönnedalen, herrskade samma ordning, som för ett år sedan hade föranledt domherrn att med stolthet yttra: Min Karolina är herrskarinna här! Dansmusik, klang af glas, skratt och sång antydde godsets festdag. Men alla dessa ljud hördes från baksidan af hufvudbyggnaden. Ekonomie