Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

Generalen gick tankfull fram och tillbaka i rummet. Ilans dotters öde tycktes ligga honom på hjertat. — Ung är hon inte mera. Förmögenhet har jag ej. Schilden skall göra karrier, och han har ett riddargods. Betjenten inträdde och anmälte: — Herr regeringsrådet von Schilden. —LBed honom stiga in. Regeringsrådet von Schildens stora, ståtliga gestalt inträdde. — Ers excellens bar befallt — — — Bedt, min bäste herr von Schilden. Herr von Schilden bugade sig djupt. Generalen fortfor med hemlighetsfull, nästan högtidlig ton: — Jag har vigtiga saker att athandla med er, herr von Schilden. Vårt samtal kan fortfara länge. Två ländstolar stodo midt emot hvarandra. Generalen tecknade med handen åt regeringsrådet att taga plats i den ena, hvarefter han sjelf satte sig i den andra. Derefter fortfor han: — Ni var rekommenderad till mig, herr von Schilden, då ni för ett halft år sedan kom hit. — Och ers excellens har sedermera ej upphört att göra mig till er tacksammaste tjenare. — Jag uppfattade blott ert värde för staten och sökte endast rätt använda er för henne. Endast staten bör vara mig tacksam derför. Ni kallades till finansministeriet. Äfven der voro edra tjenster betydande. Men ni kunde vara ännu användbarare i polisministeriet. Jag talade derom med er, och derefter med polis-!