Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

en. Det skulle således då blifva ungefir samma ministör, som den, hvilken eftertråddes af Ricasoli under kriget i Venetien. Utan tvifvel skulle ett så sammansatt kabinett komma att utöfva långt större inflytande på högern och consorteria, än det nuvarande. Som sagdt i Menabrea har svårt att hålla sig qvar. Parlamentet har ministerens öde fullkomligt i sin hand, enär den omöjligen kan bestå, om icke den provisoriska budgeten för de närmaste tre månaderna beviljas; och om — som det bestämdt antages — Ratazzi blir vald vill president i deputeradekammaren, så synes — om inga! tade händelser inträffa — ministerens sall vara alldeles otvifvelaktigt. Det bekräftas, att Englands officiöse diplomatisko agent i Rom, Odo Russell, varit utsatt för en husvisitation. Tolf gendarmer utförde densamma, och — såsom var att vänta — man fann ingenting. ll, som för tillfället befann sig i Florens, kallades pr telegraf till Rom, der han genast inlemnade protest mot den — lindrigast sagdt — dumma åtgärden. Så komprometferas den pålliga regeringen, så väl genom sina egna åtgöranden, som genom sina agenters oskicklighet. Man torde påminna sig, att ett upplopp utbröt i Rom den 22 Oktober, samt att detta upplopp misslyckades. Orsakerna härtill hafva nu blifvit tydliga. Då nationalkomitten afgaf sin fullmakt till romerska juntan, iakttogs icke — genom sträfvandet att vinna ett så stort antal anhängare som möjligt --nödig förstighet, och detta hade till följd, att man, utan att ana det, upptog en 1 bolisagenter i sina leder, och dessa rådde saken. Genom deras angitvelser togos i beslag, två dagar före upploppet, tvenne med gevär lastade, på Tibern liggande fartyg, äfvensom en mängd vapen och ammunition i ett hus på gatan delle Cappelle. Så kunde man äfven — på send af angitvelserna — ställa så till, tt en insurgenthop på gatan S:t Paul blef anfallen i ryggen, hvarigenom ett stort nederlag åstadkoms. ENGLAND. De är icke många år sedan mani England ansåg allt engelskt såsom oöfverträffligt: institutioner, ställningen inom landet — allt! Och på många håll utom detta land var man fången i samma villfarelse, i det man i allt ville framställa England som mönster. Men den nimbus, som omgaf den töckenhöljda ön, är längesedan försvunnen. Så hafva vi nyligen sett ett telegram från London, så lydande: På grund af den hotade offentliga säkerheten, vidtaga såväl banken, som andra liknande institutioner, åtgärder till förebyggande af mordbrandsanläggningar. Man skulle tro, att här vore fråga om Konstantinopel eller Kanton, men frågan gäller verkligen — London. På sednaste tiden hafva blodiga uppträden förekommit. i flera engelska städer, med anledning al den dyra tiden, och — likasom under medeltidens råaste dagar — lät folket bs garne och slagtarne blifva offer för sin förbittring. Den feniska rörelsen har i throntalet hedrats med en särskild uppmärksamhet, och det heter der, att den måste undertryckas med stränghet. Denna else, som har sin naturliga förklaringsgrund i de irländska förhållandena, har endast kunnat fortplanta sig till England, sedan den kring sig samlat alla upplösande krafter, och vi hafva nyligen meddelat till hvilken utsträckning oväsendet vuxit. En stor folkmassa har nemligen inträngt i en af ministerbyggnaderna; talare hafva der uppträdt, som hotat ministrarne, och derifrån begaf sig massan för att företaga ytterligare demonstrationer, om hvilkas karakter man kan göra sig en föreställning, då man erfar, att de förnämsta penningeinstitutionerna taga försigtighetsmått mot mordbrandsanlåggningar. Den demonstration, hvarmed man hotade inrikesministern, egde rum den 21 dennes på aftonen i Clerkenvell Green, der 20,000 personer samlades vid sackelsken, för att antaga en petition, i hvilken dröttningen anmodades att benåda de till döden dömde senierna. Sedan dessa senier i Lördags blifvit hängda, företogs i Söndags en stor sorgeprocession i London. Hvad sjelfva exekutionen angår, så påminner den om huru ifrigt engelsmännen, då dylika fall i andra länder förekommit, utvecklat, att det vore både kristligt och politiskt rält att låta nåd gå för rätt. Amerikanarne hafva i detta afseende fått förmaningar på hundratals tidningsspaltor, sedan inbördeskriget i Förenta Staterna upphörde. På nytt har England liknat den prest, som talade så vackert och bad åhörarne lägea hans ord nå hiert