Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

— Hur skulle konungen få veta det, isynnerhet om han blir min svärson? — Händelsevis. — Konungar få ej höra något händelsevis. — Nog fader, jag kan icke högakta grefven. — Nå, har herr von Schilden din aktning? — Han är en man, som åtminstone genom sina egna krafter banar sig vig — Och han kan vara säker om att nå sitt mål. Deri har du rätt. Han blir lika så säkert minister som Westernitz general. Han är redan sin chefs högra hand. Men vi ha glömt en sak vis å vis honom. — Hvilken då? — Om han vill ha dig. — Han måste. — Hm, Hedwig, det kunna vi säga om grefven; han vet att ett enda ord af mig kan störta honom. Men hvad förmår jag mot Schilden? Han är polisministerns högra hand, som jag nyss nämnde, och öfver polisministern förmår jag ingenting: och emot honom? — Vi iro i stort behof af polisen. — Desto heldre böra vi alliera oss dermed. — Detta kallar du att låta mig välja, Hedwig? — Jag sade dig blott mina skäl. — Du älskar kanske Schilden? ö — Älska? Bah. Generalen funderade ett ögonblick. — Jag skall skicka Schilden till dig. — Men instruerad! — Instruerad. Damen lemnade belåten rummet.