Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1867, sida 2

Generalen var en liten herre med ett sint, klokt ansigte. Figur och ansigte antydde ej en preussisk general, men unisormen tillkännagaf det ovedersägligen. Damen var en hög, imponerande gestalt, och nära ett hufvud längre än generalen. IIon var ej lingre i sin första ungdom; hon tycktes vara omkring trettio år, men hon hade konserverat sig väl, och hennes långa, ljusa lockar dolde ännu ej den minsta rynka. — Nå, min far, sade den unga damen — ty ung ville och kunde hon ännu anses —, nå, min far, jag har talat öppet med dig; jag hoppas att du gör på samma sätt mot mig. — Oppen var du, svarade generalen. Dottern betraktade sin fader frågande. IIan fortfor: — Således Schilden eller Westernitz? — Jag öfverlemnar valet åt dig, min far. -Med Westernitz blir du grefvinna. Han är en af konungens adjutanter och kan vara viss om generalsepauletterna. Gifter man sig med epauletter, min far? — Uvsarsör inte? — Utan mod. Utan aktning inom armäön? — — Mod, IIedwig? Desto lydigare skall han bli som äkta man. Och hvad aktningen inom armön beträffar, så är han konungens adjutant, aktas derför vid hofvet, och då infinner sig äfven armöns aktning. — Hans familj har visserligen bragt honom derhän. Men om konungen en gång erfor huru han fått sin orden? .