Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1867, sida 3

om nod ar att emotse. TmInHAT SKäII, såsom man sett, hvarken staten eller den enskilte försumma att lemna. A. W. Malm. Rättegångsoch Polissaker. Brefmålet. Härom hafva vi från postdirektör Amcen emottagit följande skrifvelse: Hr Redaktör! Med anledning af det i eder tidning N 273 för sistl. Fredag d. 22 d:s förekommande referat af en inför härv. rådhusrätts andra afdelning anhängiggjord, såsom ,,ganska märklig omnämnd rättegång, rörande ersättningsskyldighet för ett rekommenderadt bref, som på förfalskadt qvitto utlemnats från postkontoret härstädes, anhåller jag om plats äfven i eder aktade tidning för en nårmare belysning, än som kunnat ske i ett kortfattadt ehuru i öfrigt noggrannt referat af min uppfattuing af förhållandena härvid och de skäl, på hvilka jag bestridt en sådan ersättningsskyldighet. Obehaget att inför demstol ställas till ansvar för förmenta fel eller uraktlåtanden i sina tjensteåligganden är i sanning så stort, att jag, likasom troligen de fleste, heldre skulle köpt mig fri derifrån med fordrade 25 rdr, om frågan icke omfattat något annat; men den har synts mig beröra i postaliskt hänseende ganska vigtiga både principer och följder; och genom det sätt, hvarpå post-ombudsmannen formulerat sina påståenden, har frågan fått en, att jag så må säga, både juridisk och moralisk sida, hvilken sednare, jag är öfvertygad, skall af allmänheten — också en domare — bedömas annorlunda än af post-ombudsmannen, äfven om, mot förmodan, en juridisk ersättningsskyldighet skulle ådömas, möjligen på andra grunder, ön dem post-ombudsmannen anfört. Bemälde ombudsman ser frågan hufvudsakligast ur formel synpunkt. Han utgär från följande antaganden: ,Brefvets utlemnande från postkontoret har egt rum mot endast ett i adressatens på postkontoret okända namnteckning, på den om brefvets ankomst utfärdade avisen, skrifvet qvitto. Utan förnärmande af stadgarne i 13:de af kong-. liga förordningen den 16 November 1849, och enär brefaviser, lika med orekommenderade försändelser, utlemnas till hvem som helst på efterfrågan, kunde den omförmälda handlingen eller qvittenset icke för posttjensteman i Göteborgs postkontor lagligen ega annan egenskap eller betraktas ur annan synpunkt, än såsom fullmakt till brefvets uttagande. Men vid godkännande af denna fullmakt har vederbörande tjensteman vid postkontoret förbisett flere af dei åberopade 5 gifna stadganden, ithy att han, i enlighet dermed, icke fått göra något afseende derå, att det anmälda ombudet varit en känd person, utan bordt fordra den stadgade perificeringen af rätte brefegarens namnteckning innan brefvet utlemnats. Endast i den mån posttjensteman sådant iakttager, kan han således anses vara utan fel eller skuld, om fullmaktsbandlingen sedermera befinnes falsk och brefvet icke kommer rätta egaren tillhanda. Men dessa antaganden äro fullkomligt oriktiga och stridande emot ordalagen just i åberopade kongl. förordning, hvars 13:de paragraf lyder sålanda: ,, Till inrikes ort adresseradt, rekommenderadt bref må från postkontoret å adressorten icke utlemnas utah qvitto af rätte egaren eller dess behörigen befullmäktigade ombud. , Sådant bref utgifves ej till okänd, utan intyg af trovärdig person, att den sig anmälande är den, till hvilken brefvet finnes vara adresseradt. Fullmakt till uttagande af rekommenderadt bref skall vara antingen egenhändigt skrifven och underskrifven af utgifvaren, eller, då brefegaren ej kan skrifva, försedd med bomärke och till riktigheten bestyrkt af 2:ne vittnen, utaf hvilka det ena bör hafva fullmakten skrifvet. ,Är fullmakts-utgifvarens eller vittnenag handstil af postförvaltaren ej känd, och kunna andra kända vittnens intyg icke anskaffas, eger postförvaltaren att äska, det fullmaktens riktighet vitsordas af embetsmyndighet eller tjensteman i orten. Häraf framgår ingalunda, att adressaten skall personligen qvittera eller lemna fullmakt, eller med andra ord att ett ,qQvitto icke får vara skriftligt, om det amses vara af rätte egaren. Man jemföre t. ex. sättet för millioners utqvitterande å assignationer i alla våra banker. Deremot framgår alldeles tydligen, att till postförvaltarens bedöåmande och ombepröfrande är och måste vara öfverlemnadt, när en person är att anse som prätte egaren, ,känd eller ,,okänd, ,trovärdig, och vidare, att fullmakt ingalunda ovilkerligen behöfver vara försedd med 2:ne vittnen, eller ens något sådant, då postförvaltaren anser sig känna handstilen (hvilket här var fallet) utan blott då bresskrifvaren ,ej kan skrifva (hvilket här ej fanns skäl antaga). Om således än det, å bref-avisen tecknade, aflemnade qvittot vore att anse såsom fullmakt i ofvan anförda hänseende, så både densamma, enär brefegaren måste antagas kunna skrifva, och man ansåg sig känna (den förfalskade) handstilen, varit fullkomligt laglig och giltig enligt åberopade kongl. förordning. : Men att ett skriftligt avitto och en fullmakt icke äro alldeles identiska, synes härvidlag så mycket klarare, som de tryckta aviserna innehålla lolika formulär på ena sidan för egenhändigt qvitto och på den andra för fullmakt. Dessa formulärer äre icke föreskrifna eller fastI ställda hvarken i kongl. förordningen eller af kongl general-poststyrelsen, utan uppgöras af postkontoren sjelfva, eftersom bäst anses, och begagnas här sungefär alldeles lika nu som långt före mitt till träde till tjensten. Deremot förefinnes, till jemförelse, att för der nyligen började post-anvisningsrörelsen, vid hvil ken redan ganska betydliga penningebelopp å post kontoren utbetalas, har styrelsen sjelf utfärda tryckta qvittens-blanketter, utan någonsomhels föreskrift om, hvad iakttagas bör vid utqvitteran det, eller någon antydan om ,känd eller ,trovär dig eller vittnen, eller ens plats på blankettern för vittnens namnteckning, om sådan skulle anse Tvehöflig; hvaraf synes, att man tänkt sig tillväga gåendet härvid ungefär så som vid ofvannämnd banker. , Vidare framgår af allt detta, att, enligt mi g uppfattning, då ett rekommenderadt bref blifv n till orätt person utlemnadt, måste det bero p pröfningen af sig dervid företeende omständighete huruvida postförvaltaren kan anses hafva någo! -ting uraktlåtit eller haft skäl till misstroene 0. S. v. Och det är just på grund af onständigheter mm LTL Allan — k.sgavaranda fall som i