Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1867, sida 1

UTRIKES. ÖSTERRIKE. : Från Wien meddelas, att erkehertig Albrecht — segraren vid Custozza och österrikiske armbens högste befälhafvare — i dessa dagar förlofvat sig med exkonungens af Hannover äldsta dotter. Erkehertigen är 51 år gammal och prinsessan 20 år. ITALIEN. I en korrespondens från Wien till ,, Köln. Zeit. berättas om en mycket skarp depesch, som franske utrikesministern skulle afgifvit till italienska kabinettet som svar på Menabreas bekanta cirkulärdepesch, i hvilken sistnämnde — som bekant är — påyrkas upphäfvandet af påfvens verldsliga makt. Redan innan parlamentets öppnande synes man erhålla en temligen fullständig kännedom om ministören Ratassis ställning till romerska frågan. Den liberala ,Gazeta di Torino meddelar, i form af en korrespondens, en mängd upplysningar om kejsar Napeleons, konung Victor Emanuels och Ratazzis förhållande till de sednaste tilldragelserna i Italien, hvilka upplysningar väckt ofantlig uppmärksamhet i Florens och Paris, enär man tror sig veta, att Ratazzi sjelf är författare till dessa meddelanden. I början — så heter det — var italienska regeringen fast besluten att upprätthålla Septemberkonventionen. Trupperna vid Kyrkostatens gränsor hade erhållit de strängaste order att förhindra de trivilligas inträngande på påfvens territorium, och man försökte att genom alla upptänkliga medel athålla Garibaldi från sin expedition. Då dessa föreställningar icke hjelpte, blef han arresterad och förd till Caprera. Emellertid tilltog den nationella rörelsen i hela Italien till den grad, att regeringen snart insåg omöjligheten af att vidare framgå på denna väg. Nu förändrade Ratazzi plötsligen sin politik; han koncentrerade trupperna vid gränsen på 3 punkter, och så, att de inom 8 timmar kunde vara i Rom, samt beslutade att gå den nationella rörelsen i förväg genom att sjelf besätta påfvestaten. De jernvägståg, som skulle transportera trupperna, voro redan beställda, och en proklamation till katholikerna i Europa var färdig att offentliggöras i det ögonblick, då man inryckte i Kyrkostaten. Men plötsligt sände Viktor Emanuel kontaorder. Han hade nemligen gifvit efter ör det klerikala partiets föreställningar och hyste dessutom fruktan för Frankrikes ogillande. Ratazzi inlemnade nu sin iskedsansökan, och efter Cialdinis fruktösa bemödanden att bilda en ministör kom chefen för det reaktionära partiet, Menabrea, till rodret. Kort efter Ratazis afgång inträffade från Paris en betämd protest mot italienska truppernas