Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1867, sida 2

— Sofver ban? hviskade hon tin Gret. chen, hvarunder den fina, herrliga gestal ten smög sig närmare. — Är han sårad? fortfor hon, — Som ni ser. — Ila? Gretchen steg upp, gick till ett hörr af rummet och virkade till damen at följa sig. lasken följde henne. Och der, hvarest den sjeke ej kunde höra den svagaste hviskning, sade den unga flickan till damen: — Han skell vara mycket svårt sårad. Den stora pulsådern under armen är genomhuggen. Alla herrarne voro oroliga för hans lif, och nu hemtar man läkaren. — O min Gud! utbrast damen. Hon vred sina händer och ämnade skynda genom rummet, men hon ihågkom att det minsta buller var farligt. Hon måste på anuat sätt skaffa sig luft, och hon ryckte masken från sitt ansigte. Gisbertina, friherrinna von Aschen, stod der i hela glansen af sin skönhet. Ansigtet utvisade den fruktan, ångest, sorg och förebråelse, som hotade att förtära hennes inre. Men det kunde ej fördunkla hennes aristokratiska, bländande skönhet. Gretchen, den täcka uppasserskan, stod bestört fremför henne. Hon kände ett stygn i sitt hjerta och förblef orörlig i hörnet, Jikasom kunde hon ej åter framträda i ljuset vid sidan af en sådan skönhet. Hon erfor nästan en känsla af törintelse. Gisbertina satte sig bredvid den sjukes bädd, på Gretchens förra plats. Gretchen sökte ej förhindra de