Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1867, sida 3

Blandade ämn Ethnologiskt från Abyssinien. Konung Theodor och hans folk voro vid ethnologiska sällskapets i London sista sammanträde föremål för diskussion. Denna grundade sig på en berättelse från 1854 af förre engelske konsuln Plowden, till hvilken berättelse Rawlinson, Beke och andra, hvilka på sista tiderna sett landet, gjorde sina beriktigande anmärkningar. Plowden kände icke sydprovinserna, Gallasfolkets land, och hvad han berättar gäller blott om de nordliga delarna af ÄAmhara och Tigre, men det är det bästa, som om denna trakt blifvit skrifvet. Plowden och Bell hade lefvat hos Theodor, som då ännu kallades Dejaj Kasai; och tack vare deras råd, hade af den fordne frigifne blifvit en mönsterregent. Alldeles i strid med sina landsmäns lynne, hos hvilka benägenheten för stabilitet är ett väsendtligt karaktersdrag, var han båja sör nyttiga resormer, hade diseiplinerat sina soldater och lärt dem ett enklare fäktningssätt, brutit det presterliga inflytandet, sekulariserat kyrkogodsen, infört mångsaldiga förbättringar i rättsvården och förvaltningen och uppmuntrat näringsfliten. Men äfven då redan, när han bemödade sig om att synas vänlig och frimodig, lät han icke sällan hänföra sig till häftiga utbrott. Scdermera skall han hafva betydligt försämrats. Han har blifvit en stor drinkare, som vid sina gästabud roar sig med att under bordet skjuta på sina gästers ben. Sjelfva landet är rikt och fruktbart och i de högre belägna trakterna sundt; men i dalarne gå stundom elaka febrar. Trots markens fruktbarhet hör det dock till de svåra uppgifterna att anskaffa de dagliga behofven för ett hus. En höfding kan få allting, äfven utan betalning, men en fremling löper fara att, äfven med fulla fickor, dö af hunger; ty för penningar är endast på torgplatserna någonting att få, och dessa äro ofta långt aflägsna; vanliga handelsbodar finnas icke. Hvad som bör till husbållet måste beredas i sjelfra