Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1867, sida 3

Ekonomiskt. Om förändrad slyttningstid för tjenstefolk. I Smålands-Posten läses: Några exempel på hvad obehag tjenstehjonens flyttning ur och i tjenst på landet den 24 Oktober, och hvad fördel det vore om flyttningstiden förändrades till den 24 Juni, meddelas härnedan: Om tjenaren haft kreaturens vård sig anförtrodd, slösar han ofta med fodret, för att få kreaturen vackra tills han lemnar dem, så att en betydlig påökning af fodret måste blifva följden. Den som flyttar tänker naturligtvis icke på hushållsaktighet, utan tar af det bästa fodret jemt; hang högsta önskan är, att efterträdaren icke må få kreaturen Lättre än de varit under hans tid, och derför slösar han med fodret. En hushållerska har vanligen under hösten en mängd vigtiga hushållsbestyr för händer, såsom att sylta och slagta m. m.; skall hon då flytta på hösten, så händer vanligen att hon slarfvar göromålen ifrån sig, för att vinna tid, och gör blott det nödvändiga. Om hösten måste de, som skola flytta, mången gång färdas i smuts och väta, köld och blåst. Det nöje och den nytta, de borde tillgodonjuta af frickan, försvåras för dem ofta genom de långa gar de då ej sky att tillryggalägga, för att nå sina kära anförvandter. Följden deraf blir ofta, att de, uttröttade och med förstörd helsa, inträda i sin nya tjenst, och husbonden får kanske ej någon nytta af dem, förrän de äro färdiga att ånyo flytta: Husbonden har dessutom den brådaste tiden — höst och vår — svårt att hinna hemta sitt tjenstefolk, men måste ändå framförallt verkställa detta. Svårast är väl ändå att flytta statfolket med dess bohag och små barn (mången gång späda nog). Den korta dagen är nära slut, innan de hunnit få sina saker pålässta, och sedan återstår höstnatten att färdas under kanske flera mil, förrän de hinna fram till sin bestämmelseort. Vore nu flyttningstiden i stället den 24 Juni, så finge den, som under vintern skall fodra kreaturen, sjelf emottaga samt öfvervara inbergningen af fodret, och skulle sannolikt vara mera hushållsaktig dermed än annars. Hushållerskan finge sjelf sylta, salta och slagta let hon skulle använda för året, och hon gjorde det sannolikt med mera noggrannhet, emedan hon sjelf finge uppbära antingen skam eller heder derför. Tjenare, som då flyttade, hade torra vägar, ljusa nätter och varm väderlek att färdas uti med sina barn och sitt husgeråd. Friveckan blefve alltid behagligare för dem då, in vid den nu brukliga tiden. . Husbonden hade ock bättre tid för hemtning af jenstefolket, emedan kreaturen då äro vallsläppta och allt i växtligt tillstånd. — ——— LL —