Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1867, sida 3

kraft till B. sedan han nemligen sett att denne var stadd vid så god kassa, kom då springande och begärde att få följa med. B., hvilken deremot alldeles icke var stämd för den nya bekantskapen, utan snarare hade en aning om att denna skulle blifva obehaglig för honom, anmärkte då att som Carlsson vore boende i Majorna och skulle begifva sig hem, vore icke skäl att åka med bröderna B., hvilka skulle färdas en helt annan väg; men då droskkusken yttrade, att det icke kostade mera om en tredje person åkte med, fick Carlsson stiga upp i äkdonet. Under färden besöktes ett värdshus, der Carsson bjöd på öl, hvarvid denne visade sig serdeles angelägen om att få ha B:s penningar i sina händer, för att såsom han sade räkna dem. B. tillät dock icke detta, och resenärerna åkte vidare. Komna till enkan Svenssons nykterhetsvärdshus å IIugodal, kunde de icke passera förbi detta, utan hamnade der. Carlsson visade nu en verklig hänförelse öfver Brunbäcks kassa, ty han unnade denne icke någon ro, utan bad honom jemt att få räkna penningarne, blåste ut ljuset och slog honom i golfvet, allt naturligtvis som det tycktes bara på skämt. När de slutligen kommo ut i förstugan ville Carlsson äfven känna i B:s fickor. Denne, som visades så många fastän föga behagliga vänskapsbetygelser, vägrade dock att återgälda dessa med ett sådant förtroende. Penningarne hade varit förvarade i en portmonnä, men å värdshuset tog Bäådem ur densamma och lade dem i fickan. De räknades der i några personers närvaro. Carlsson narrade derefter B. med sig till Lorensberg, uppgitvande att han ville bjuda honom på toddy, men vid ankomsten dit befanns värdshuslokalen vara stängd. Äfven på landsvägen fick B. röna ytterligare bevis på Carlssons vänskap, ty han blef af honom omkullslagen, dervid hans bror jemval trakterades på samma sätt. Omsider skiljdes bröderna från Carlsson, och straxt derefter fann Brunbäck att hans portmonnä och penningar voro sin kos. Ilan misstänkte dock icke Carlsson förrän han fick veta att denne följande dagen förlustat sig med att åka omkring i droska och att han frikostigt trakterat kamrater å värdshus. Då anmälde han saken hos polisen, men under tiden hade Carlsson lefvat så friskt om att penningarne voro förskingrade. Carlsson medgaf, att han tillegnat sig 25 rdr af nämnde penningar, men icke genom att stjäla dem ur B:s ficka, utan hade detta skett sedan denne släppt penningarne å golfvet. I öfrigt förklarade Carlsson att större delen af B:s berättelse vore sanningslös, ty Carlsson hade hvarken velat räkna dem, känna i B:s fickor eller slagit omkull honom. Åklag. anmärkte, att Carlsson troligtvis tagit hela den uppgifna summan, enär portmonnän hittats tom i Galgkrogarne, och åklag. inhemtat, att Carlsson vexlat fyra tior på olika ställen. Kusken Aug. Jakobsson, hvars droska Carlsson begagnat under det han roat sig med att förskingra de stulna penningarne, upplyste, att han kört honom och en kamrat, som var målaregesällen G. Frese, omkring i staden och till Masthugget. Härunder hade Jakobsson, på begäran af Carlsson för denne vexlat en tia i en sockerbagarebutik vid Kungsgatan och sjelf hade Carlsson sedermera vexlat en dylik på ett värdshus vid Breda vägen, men i öfrigt hade Jakobsson icke bemärkt att han haft någragflera penningar. Frese, som roat sig genom Carlssons frikostighet, hade icke sett honom inneha mera än tvenne tior, som icke varit af Göteborgs enskilda banks. Värdshusidkerskan Svenssons dotter, Adelina, hördes äfven och meddelade, att medan Carlsson och Brunbäck vid nämnde tillfälle varit inne å modrens värdshus, hade Carlsson visat sig mycket benägen att taga om hand B:s penningar, som han sagt sig vilja räkna och bättre kunna sköta om in B. Derunder hade han blåst ut ljuset och kastat omkull Brunbäck, som, när han lemnade värdshuslokalen, ännu hade penningarne hos sig. För flera personers hörande anstår den vidare undersökningen till nästa Fredag och Carlsson, som icke kunde förmås att afgifva en mera sanlingsenlig bekännelse, förklarades skyldig att geiast träda i häkte.