Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1867, sida 1

Var min äldste och trognaste vän en förrädare, min hustrus förförare? Han hade med en sådan klarhet och säkerhet tillskrifvit mig brefvet om hennes obegripliga flykt, och han hade för några veckor sedan med sådant deltagande mundtligen bekräftat sitt bref; — måste han inte vara den störste skurk och mest fulländade hycklare, om han verkligen var förrädaren? Jag måste öfverraska honom, så att han ej kunde hyckla gent emot mig. Jag inträdde således obemärkt i rummet. Han förde det lifliga samtalet, som jag hade hört redan utanför dörren, och han: var dess medelpunkt. Ilan satt bredvid ministerialrådet och utvecklade en fråga för honom och de öfriga. De afhörde honom med ett uttryck af spänd uppmärksamhet och odeladt bifall. Hvarje drag i hans ansigte förrådde hvad detta smickrade honom. Sålunda hade han ej varseblifvit mitt inträdande. Han satt till venster om berlinerrådet och talade vänd mot honom. Jag uppsökte vid bordet en plats, som låg snedt emot honom åt venster. Då ) Forts. fr. n:o 270.