UTRIKES, ÖSTERRIKE. Det synes, som om den erfarenhet, man i träffningen vid Mentana gjort med afseende på de förbättrade kammarladdningsgevärens förvånande verkningar, åter gifvit militärstaterna på kontinenten en vink om att påskynda införandet af de nya vapnen. Från Wien meddelas den 13 dennes, att de officerare, som från armåens alla divisioner varit inkallade till skjutskolan i hufvudstaden, för att der göra sig förtrogna med bruket af de nya gevären, nu efter slutad kurs återvändt till sina afdelningar, för att inöfva soldaterna. I österrikiska armCöen äro tvenne inhemska systemer antagna, nemligen det Wenalska — till förändring af de förra gevären — och det Wörndlska — till försärdigande af nya gevär. De prof, som blifvit gjorda med det förstnämnda geväret, lära visat, att det i skjuthastighet öf, verträffar både de franska och de preussiska kammarladdningsgevären, enär en någorlunda öfvad skytt kan assyra 15 å 21 skott i minuten. Order äro nu utfärdade, att armCens krigsstyrka innan nästa Februari månad skall vara fullständigt försedd med kammarladdningsgevär, hvaraf de flesta efter Wenzlska systemet, intilldess de nya Wörndlska gevären blifva färdiga. Regeringen har, för att påskynda saken, afslutat kontrakt med en amcrikansk firma om leverering af 70,000 gevär efter det nya systemet; Wörndl sjelf levererar 100,000 gevär inom en viss tid och dessutom 50,000 gevär efter det Wenzlska systemet. Österrikiska krigsministören har dessutom i Amerika beställt 80 af de s. k. Gatlinykanonerna (med sex lopp, efter revolversystemet), som skola vara färdiga nästa vår. ITALIEN. Krigsministern har utfärdat följande cirkulär till divisionsgeneralerna: , Ett rykte har blifvit utspridt och sedan återgifvet af en del tidningar, att regeringen befallt våra trupper utrymma det påfliga territoriet på grund af ett franskt ultimatum, som i ett befallande språk fordrade deras tillbakakallande. Detta påstående är fullkomligt oriktigt, och jag har härmed äran att i regeringens namn underrätta Er derom, samt anmoda Fr att göra alla trupper, som stå under Ert befäl, bekanta dermed. Ni torde äfven tillägga, att den kungliga regeringen, hvilken är lika känslig för nationens ära, som någon annan, icke skulle hafva underlåtit att med alla medel häfda denna ära, i fall någon annan makt skulle försökt utöfva någon pression. Man torde härvid påminna sig, att den franska , Moniteur framhöll, att italienska regeringen helt och hållet frivilligt beslöt draga sina trupper tillbaka. Från Rom skrifves d. 11 dennes: ,, Vakterna hafva försvunnit från murarne, och vi se numera icke de nattliga patrullerna af 30 å 40 man till häst och till fots. Nya barrikader byggas icke heller inom staden, kanonerna äro borttagna från de öppna platserna, men Rom hvimlar af soldater. 13,900 man påfliga trupper koncentrerades här redan för fjorton dagar sedan, hvartill komma två franska divisioner, af hvilka endast en ringa del qvarblifvit i Civita-Vecchia. Garibaldis skaror äro äfven borta, decimerade till följe af den franska interventionen. Huru man. än — med skäl eller skengrunder — bemödar sig att framhålla nödvändigheten af den utgång, som saken fått, så framstår likväl af sig sjelf den frågan: Hvem har egentligen segrat? Och svaret blir: Icke Frankrike, utan det parti, som lidit nederlag i tre revolutioner, och hvars fiende sjelfva franska regeringen är, denna regering, som valt Rom till en härd för konspirationerna mot folkens srihet. FRANKRIKE. Berättelsen om den franska cirkulärskrifvelsens mottagande vid de olika hofven synes ingalunda tyda på någon snabb framgång af kongress-saken. Som man af ett telegram från Florens erfarit, kan Lamarmoras mission till Paris (der han uppehållit sig sedan d. 3 dennes) anses som misslyckad. I en korrespondens från Paris till ,, Köln. Zeit. heter det: ,, Man erfar från säker källa, att från engelska regeringen ankommit ett afslående svar på inbjudningen till konferensen. Det lärer al denna anledning råda stor missbelåtenhet i våra officiella kretsar. I ett meddelande från London till samma tidning uppfattas den engelske utrikesministerns ställning till kongressplanen något annorlunda, men likväl i det väsendtliga såsom ogynnsam för saken. Lord Stanley lärer nemligen i allmänna uttryck hafva gjort honom. — Och låt oss nu tala om Gisbert. Äfven honom trycker någonting; jag har ofta mirkt det oaktadt hans lugna nästan flegmatiska karaktär. Men