Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1867, sida 3

ruttnande rotgrenar, bör af dem erhållas halfva vigten mjöl. För den skull torkas de och befrias genom skrapning från sitt tunna skal. Mjölet är hvitt som det vackraste hvetemjöl och brödet, äfven utan tillblandning af rågmjöl, godt och vackert. Skrapningen af rötterna är visst något tidsödande, men ej heller alldeles nödvändig, om blott terna väl tvättas och befrias från de lösare lätt afskiljbara hinnorna och odugliga delarne. Då sålunda roten sammanmales med skalet, blir naturligtvis mjölet af litet sämre färg och beskaffenhet, än om skalet fullständigt bortskrapas. I Qveflax ha redan hushåll lefvat flere veckor på sådant bröd, utan att de funnit någon olägenhet deraf. Länets guvernör har äfven besökt stället och utlofvat 40 penni för hvarje upptaget lispund ötter, hvarjemte strandegarne erhålla 5 penni pr lispund. Beskrifning på denna blomvass torde här vara på sitt ställe, ehuru den ej är någon obekant vext iör den, som litet sysslat med botanik. Roten är horizontelt krypande i dyn på grundt vatten, år för år erenaude sig i nya halftill hel-qvarters långa, fingerstjocka grenar, mycket spröd, inuti alldeles hvit, och blir strax slemmig af upplöst stärkelse då den sönderbruten sättes i vatten. Från denna rotstock utgå bladen och blomstängeln, de förra långa, gans smala, isynnerhet nedtill trekanti sega och säfartade. Blomstängeln från 2 ända till 4 fot lång är nästan trind och bär i toppen en blomflock af 10 till 20 fingerlånga blomskaft, hvarje med en vacker rödlätt blomma af nära 1 tums diameter. Sommartiden skiljes den lätt från alla andra vattenvexter genom denna sin prydliga röda blomflock. Den förekommer vid flodstränder, isynnerhet mot mynningarna, i dammar, sjöar och hafsvikar med sötare vatten. Här i södra Österbotten synes den förekomma i alla våra åar. I norr går den åtminstone till Kemi elf, på andra ställen, såsom i Nyland och Karelen, är den sällsynt Den vanliga s fven (Scirpus lacustris), hvaraf de bekanta säfmattorna flätas, är en allmänt bekant och öfverallt förekommande vext. Äfven dess rötter innehålla ett kelschaltigt mjöl, hvaraf ett godt bröd kan bak n någon tillsats af annat mjöl fås säfmjölet att och blir till ett sammanhängande bröd. Det är visst sannt att säfrötterna äro besvärliga att rensa och mycket mindre gifvande än Butomusroten. De äro nemligen inuti genomdragna af sega trådar, från hvilka dock mjölet lätt lossar, då rötterna äro väl torkade. Men säfven är en så allmän vext, att dess användande torde kunna bli af betydenhet. 0—8.