Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1867, sida 2

båda biträden. Klockan 9 hvar morgon skall lokalen vara städad, och klockan på slaget midnatt stänges lokalen utan prut. Sådan är den lokal, hvari den Nordiska föreningen firade sin Mårtensgåsfest i Söndags. För dagen var direktionen förstärkt med en festkomit6, som anordnade det hela. Klockan 8 samlades de deltagande, och några bålar punsch i förening med några tutingar för de gamle samt cigarrer åtadkommo snart en liflig konversation och bekantskap. På slaget 9 öppnades dörrarne till matsalen, och der presenterade sig ett stort hästskobord, prydt med blommor och några enkla prydnader i öfrigt. I smårummen hade man dukat upp bränvinsbord på äkta nordiskt vis, och här saknades hvarken , Medhamra eller ,,Lysholm, ej heller ansjovis, kaviar med flera här mindre vanliga saker. Af politiska skäl var matsalen ej dekorerad på annat sätt, än att man i fonden såg fyra med blommor omgifna statyer, föreställande Svea, Dana, Nore och Suomi. Öfrer dem tindrade i krenglas Nordstjernan. Direktionens ordförande intog högsätet och till höger och venster om honom voro de äldre medlemmarne placerade; de öfriga åter grupperade sig efter behag. Sedan äkta ,lutfisk, en präktig prisgrynsgröt, åtskilliga ,gäss samt desserten blifvit expedierade, afröjdes bordet, hrarpå hvita och röda bålar framsattes. Första skålen egnades, som sig bör och enligt seden, åt härvarande drottning, den andra åt Nordens regenter, ingen nämnd och ingen glömd. Sedan en, varmt framsagd, för hemlandet. Derpå en för det gästfria Old England. De närvarande hedersledamöterna och gynnarne hedrades också. Då nu de ceremoniella skålarne voro slut, förklarades ordet fritt, hvarpå skålen för qvinnan först föreslogs på vers och i humoristisk anda. Ända till klockan tolf, då festen var slut, hade man muntert, ännu mera upplifvad genom de föredrag, som under hela aftonen utfördes af en sångkör, bildad af vår musikaliske och för sång nitiske klockare herr Nordström (förr medlem af det beryktade natursångaresällskapet). Låter nu ej allt detta godt och trefligt? men — ursäkta att allt är blott en uppfinning, en fantasi, som uppstod då jag så väl som många satt ensam och filosoferade samt tittade åt nordost. Ej hade man någon gås eller lutfisk eller sådant der, ej var något samqväm, men jag kunde ej låta bli att sätta på papper huru det kunnat och kunde vara, om blott enighet fanns, och man ville jemka litet på fördomar och rangsjuka, jag menar ej bördseller ålderns, utan penningens. I nästan alla större städer finnas föreningar, ehuru nordboarnes antal på långt när ej kan jemföras med de härvarande, af hvilka så många ganska godt anställda. För många är det en nödvändighet att träffa landsmän, men nu måste de, med uppoffring af tid, löpa omkring att söka dem, oftast tvingade att besöka ställen, inom hvars väggar de aldrig skulle sätta sin fot, om en samlingsplats funnes. Huru angenämt och underlättande skulle det derjemte ej vara för resande, hvilka nu ej veta hvar de skola finna bekanta och landsmän, samt för härvarande, hvilka nu ofta få med ledsnad erfara, att den eller den varit här en å två veckor, utan att han vetat derom. Många angenäma och nyttiga förbindelser skulle utomdess inledas, om denna slags börs komme till stånd. Yylen det står i vida fältet, så länge ej några ansedda och patriotiska män vilja ställa. sig i spetsen och till en början offra nå-! gom tid och möda på organisationen, ty blir den klokt börjad, så måste företaget; lyckas; men att tillåta en dylik förening inom kort blitva ett vanligt värdshus, vore detsamma som att döda barnet i vaggan. Utom de fördelar jag uppräknat skulle en dylik förening kunna verka att sprida någon upplysning. om de nordiska förhållandena, hvarom man här är till ytterli -j het i okunnighet. Man må riktigt förvånas deröfver. Ursäkta ännu en gång denna min diktade berättelse, som endast har sin grund patriotiska och välmenande känslor. A. F. E. J:or. I