vagnen, men det slutade 1857. Detta år 1867 lemnar således ett nytt uppslag för stadens historia, hvad denna viytiga ceremoni beträffar; emellertid har den gamla, stunga, åbäkliga kareten blifvit förpassad still kensington museum, att glänsa bland alla de öfriga gamla, mer och mindre märkvärdiga och vidunderliga åkdon, som der förvaras och visas. IIvart år användes ett par tusen riksdaler att reparera det gamla skrället, och det var ett af skälen, som anfördes, att läta den hvila på sina lagrar. Ett extra firande af dagen hade jag dessutom tillfälle att se, i det nemligen ett ,,public house, eller vanlig krog, invigdes. Huset, som bildar ett hörnhus med fagader åt tre gator, är på nedra botten inredt för sitt ändamål. Glas, speglar, ljus, metall, marmor och glitter saknades naturligtvis ej, för att locka publiken. Byggnaden var åt alla tre gatorna prydd med flaggor, och från klockan fyra till I midnatt underhöll en orkester, bestående af 30 med blåsinstrumenter beväpnade musikanter, den både innanför och än talrikare utanför församlade nyfikna mängden. På aftonen voro två kolossala kraschaner at Bath-orden uppsatte, en på hvartdera hörnet, hvilka, bildade af gaslågor, upplyste briljant platsen utanför. Trafiken ut och in var hela tiden särdeles liflig, ty enligt seden erhöll hvarje kund ett glas öl för intet, och på sådana vilkor saknas aldrig afnämare. Som vanligt slutades denna stadens och magistratens högtidsdag dermed, att, såsom jag förr berättat, klockspelet i Marykyrkan klockan tolf på natten utförde den I berömda svenska ,Teljevisan. Fällande tårar ej af sorg eller glädje, utan till följd af ysogn, vandrade man uttröttad hem, att bereda sig till den stora fest, som dagen derpå skulle af , Nordiska FöreninIgen tillställas i dess lokal, för att fira Mårtens afton. För att icke stöta politisk ömtålighet för hufvudet, har detta namn blifvit antaget. Svenskar, norrmän, danskar och finnar hafva nu lika rätt att kalla den en förening af nordboer. Direktionen består ar 2:ne personer af hvarje nation samt en ordförande, som väljes bland ledamöterna. IIvarje välfrejdad person kan blifva medlem mot erläggande af en månadtlig afgift af två shilling. Hedersledamöter äro ministern, konsuln, presten och några äldre framstående personer här, som visat både i materielt och andligt hänseende sitt intresse för denna gagneliga förenings framäåtskridande och bestånd. Vid Cannonstreet, helt nära Thames, ångbåtarne, banken, jernvägarne och S:t Paulskyrkan, säledes så centralt som möjligt, dock ej i den trånga och smutsiga delen af City, samt medgifvande de personer, som besöka klubben; att utan olägenhet kunna komma hem om aftnarne, befinner sig lokalen, en trappa upp. I tamburen emottages man af en nordisk yngling, som artigt emottager den ankommande, lemnar ett kontramärke för öfverplagg och hatt, och så kan man vara säker på att riktigt återfå sina persedlar. Från tamburen kommer man in uti ett nätt, men enkelt konversationsrum; till venster derom finnas ett par speloch rökrum, en biljardsal samt läsrummet, hvarest hållas åtskilliga nordiska tidningar och journaler, likasom engelska samt ett par framstående kontinentala blad. Kring väggarne äro hyllor för det sig dag från dag genom gåfvor ökande bokförrådet. Glasfönster skydda det trån dam och obehöriga lånare, men mot anmälan hos vaktmästaren på stället, hr Andersson, får man låna hem eller läsa på stället hvilken bok man önskar. I detta rum äro skrifmaterialier, adressböcker m. m., jernvågsturlistor samt en förteckning öfver hvar härvarande nordboer bo, Aer äro sysselsatte. På väggarne i de andra rumn en äro kartor af olika slag, så att hvarje upplysning man önskar erhålles med lätthet. Sällskapsspel af alla slag finnas att tillgå, men inga hasardspel tillåtas. I dessa rum är det medgifvet att röka, men i läseller matrummen ej. Till höger har man den rymliga matsalen, som är ljus och luftig, dessutom två enskilta rum för sexor och privata tillställningar; kök, skafferi och rum för personalen finnas dessutom. Hyran betalas af föreningen likasom arfrodet till hr Andersson, som måste aflöna biljardmarkören och portrakten, mot inkomst af kostpengar och biljardintägten. Restauratören, hr Brodin, har två ynglingar ,,Kalle och ,Thor, som passa upp i matsalen samt bringa förfriskningar till de andra rummen. I köket herrskar den skicklige Nils Sörensen, som lagar den yppersta mat på både nordiskt och engelskt sätt. Serveringen är enkel, men ytterst proper; till; middag serveras för abonnenter tre rätter mat, nemligen kött och grönsaker, soppa eller fisk, samt en slinkrätt, allt för en shilling, emellan klockan ett och fyra, men dessutom finnas andra rätter å la carte för dem som föredraga detta. Jag behöfver väl ej säga att hemlandets rätter ständigt finnas i lager, likasom lilla supen, ett glas Banco samt andra läskdrycker. Den jourhafvande direktören har ständig uppmärksamhet på att allt som erhålles är godt, och till de fixerade priserna. Hr Brodin, som är mycket vänlig och uppmärksam, bekostar gas och värme i hela lokalen samt har att lemna vivra åt hr Anderssan ach hang