kan icke vilja uppsöka mig. Men det kunde vara möjligt att du en gång behöfver träffa mig; efterfråga mig då hos postmästare Feldmann i Warendorf. Agathe. Hvem var den eländige förrädaren, den skändlige förföraren? Af min husfru kunde jag ej erfara det; hon hade rätt, jag borde och kunde ej återse henne, aldrig träda i någon förbindelse med henne, förrän jag blifvit öfvertygad att hon ej var brottslig. Men huru erhålla denna öfvertygelse? Och hvem var förföraren? Jag uppsökte åter regeringsrådet von Schilden, hvilken ånyo var ute på tjensteresor. Han var chef för gränstullväsendet inom regeringsdistriktet och stod i begrepp att omorganisera gränsbevakningen, som hade blifvit vårdslösad under hans företrädare. Han kunde derigenom inlägga nya förtjenster och vänta en hastig befordran. . Jag träffade honom vid den hannoveranska gränsen, i köpingen Rahden. Ett ministerialråd från Berlin reste tillsammans med honom, och flera andra tjenstemän åtföljde dem. Det var afton, då jag anlände till den lilla staden och steg af vid dess enda värdshus. Jag erfor att herrarne hade återvändt för en halftimma sedan från en inspektion, och att de just intogo sin qvällsvard i en sal på nedra botten. Jag begaf mig till detta rum och inträdde der, medan ett lifligt samtal pågick. (Forts.)