Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1867, sida 1

Göteborg d. 19 November. Inom alla studier utgör den egna upptäckten af något nytt, som kan föra vetenskapen ytterligare ett steg framåt, ett föremål för den vettgiriges lifliga åtrå. Det är så den lärde, som inhemtat alla förarbeten i ett kunskapsämne, blir hvad man kallar vetenskapsman. Botanikern upptäcker en ny ört; zoologen en ny spindel eller mask, matematikern en ny formel — det är nya korn lagda till den stora stacken, och väl må man fröjdas deråt. Så finner poeten en ny bild, filosofen en ny theori, theologen — nej, han har i sjelfva verket ej rättighet att finna någonting nytt, om icke en ny ordvänning eller en ny uppställning (skematisering) af sitt ämne. Det är alltså ganska naturligt, att den som upptäckt någonting nytt på det militära området skall vara angelägen att göra en sådan upptäckt till godo åt menskligheten. Fältet är här ganska stort. Så har man beklädnaden — hvarje ny upptäckt föder der en uniformsförändring. Att finna ett nytt tempo för gevärets handterande, var för icke lång tid sedan en icke ringa militärisk förtjenst, berättigande till hastigt avancement. — Nu sträckas anspråken dock längre: man uppfinner nya gevär och nya vapen i allmänhet, men det sker mest från män, som icke höra till militäryrket: ingeniörer, magistrar, smeder, urmakare, m. fl. — Så utfunderar man också nya manövrer, nya sätt för de olika truppafdelningarnes framskjutande på exerciseller bataljfältets schackbräde. Öfver allt detta står härförandet, strategien, som uppgör planerna för fälttåget, väljer de rätta stridsplatserna och positionerna, anvisar de stora härmassornas och de olika vapnens rätta och ändamälsenliga användning, m. m. Man kunde fördela dessa olika upptäcktsfält inom de militära graderna ungefär sålunda: Strategien åt fältmarskalken och.generalstaben; taktiken åt brigadoch bataljonschefen; tempot åt korpralen, och uniformsförändringen åt — skräddaren. Inom nutidens armåer är, hvad hufvudvapnet, infanteriet, angår, bataljonen den s. k. taktiska enheten, d. ä. den truppstyrka, som mest rör sig tillsammans, såsom sjeifständig individ. Den upplöser sig i kompanier och plutoner ända ned till ,,roten, och den sammansättes med andra bataljoner till brigad. (Regementet, som ligger deremellan, hör mera till administrationen än till den taktiska föreningen). Infanteribrigaden bildar i förening med andra brigader samt med de öfrige vapenslagen: artilleri och kavalleri, fördelningen eller divisionen, som är den första fullt erganiserade truppstyrkan, försedd äfven med tross och ambulans. alltså är det till regeln först fördelningschefen (divisionsgeneralen) som råder öfver en sammansättning af alla en krigshärs elementer, från det största till det