Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1867, sida 2

Men vidare sade ej heller den lille tyske ynglingen Bahn. Den unge studenten, — hans namn var Franz Horst -—, hade emellertid suttit så ovanligt tyst. — Franz Daniel, — det var hans studentnamn, — du ser ju så salig ut som en älskare, hvilken plötsligt har återtunnit sitt föremålk! anmärkte en student. —. Ja, sade ynglingen, — det samma skulle ni erfara, om ni en gång träffade den, som räddat ert lif. Och han satt åter tyst samt betraktade sin vän. Men kaptenen hade blifvit allvarligare genom anmärkningen till den unge mannen, Han sökte att föra samtalet på andra ämnen. — År Gisbert von Aschen ännu qvar här? frågade han sin unge vän. — Ja visst, — Åta pi inte tillsammans? Ni voro ju vänner. — Han lefver mycket indraget här, och jag ser honom sällan. -Han är en besynnerlig kurre, som ingen träffar, inföll en annan. — IIela dagen sitter han inpe i sitt rum och besöker endast ett par föreläsningar, I dag — Den talande erhöll en lindrig knuff af Sin granne och hejdade sig. — Ah! tillade han, likasom medveten att han ämnat säga för. mycket. Han kastade en blick bort åt andra sidan af bordet, Der satt en Göttinger polistjensteman, till hvilken den resande sällat sig, hvilken man betecknat som en demagogfångare från Berlin. Den lille, obehaglige mannen tycktes vilja i sitt