Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1867, sida 2

vi hafva ännu en annan arfslende, som måste krossas, om Tyskland skall blifva fritt och enigt. — Dessa två och trettio furstar — — Studenten blef afbruten i sitt emfatiska tal, — Vän Lantermann, se dit åt venster, sade en af de äldre studenterna sakta till honom; — Hvad skall jag se? — En liten brunklädd karl med spetsbofsansigte. — Och hvad angår han mig? — Han är demagogfångare och tittar hität, likasom stod han i hegrepp att göra en god fångst. Studenten Lantermann teg. Men en af hans följeslagare ansåg sig böra taga till ordet. Det var en liten, fet yngling, hvars skinande ansigte omfladdrades af ett längt, svart här. — Ha, utropade han, — skola vi frukta de eländiga, fega spioner, som man skickar ut emot oss? vi strida för en stor sak, och genom spioneri undertrycker man ej en dylik strid, lika litet som ett stort folk. Må våra förföljare komma! Må de kasta oss till jorden, släpa oss till bålet; hvarje enskildt offers blod skall framkalla tusende hämnare! Ja, hämd och frihet! Tu C.. ach onkHud dat le -— —1——41 111, 110III vvs verse uvv ar TELL valspran. Det vilja vi — — — Men äfven han afbröts af en ickeburschenschafter, — Ådle, lille tyske yngling Bahn, vill ni inte spara edra ord och ert mod för ölstugan i qväll? Filisterna der borta kunde annars komma öfver oss. — Ha, dessa Filister!