Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1867, sida 2

— Ja visst, svarade Gretchen, likason föll detta af sig sjelf. Fremlingen gjorde en ofrivillig åtbörd — Hvart for baronen nyss? återtog hon. Gretchen hade börjat hemta sig frår sin första förskräckelse. Damens frågas rörde en af studentens hemligheter. — Det har herr baronen inte sagt mig svarade hon. — Men ni vet det; jag ser det på er, utbrast masken befallande. Gretchen återvann fullkomligt sin fattning. Hvad hade fremlingen att befalla öfver henne? — Och om jag visste det, sade hon, — med hvad rätt frågar ni mig derom? — Med hvad rätt? återtog masken häftigt, men hon besinnade sig. hn — Duellerar herr von Aschen? frågade on. Gretchen svarade ej. — Säg mig det, bad fremlingen, och hennes röst tycktes darra. — Jag tror det, svarade Gretchen, och äfven hennes röst darrade. Fremlingen gjorde åter en häftig rörelse. Huru kunde en uppasserska fördrista sig att darra för den man, som bragte hennes eget hjerta att bäfva? Men hon sansade sig. — Vet ni något närmare om denna duell? frågade hon. — Nej, svarade Gretchen, — jag har endast gissat likasom ni. — Som ni! Fremlingen måste åter göra våld på sig. — Har detta hus någon utgång på baksidan? frågade hon. — Nej!