Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1867, sida 2

1,000 rdr, men han nedlagt denna på företagets utvidgning, d. v. s. till ökande af sitt kapital, så bör han väl också beräkna detta när han uppgör sitt bokslut. Svenska staten har haft full rätt och befogenhet, att använda jernvägarnes nettobehållning såsom bidrag till räntorna å de för samma jernvägar upplånta medel, men i dess ställe har man låtit trafikstyrelsen behålla dessa millioner till ökande af materiel och utvidgande af byggnader, m. m., hvilka utgifter bordt rätteligen bestridas med nybyggnadsmedel. Det är väl dock något, som också bör tagas i betraktande, när man talar om ett deficit mellan statens utgifter och inkomster. Under goda år betyder det mindre huru man dervidlag förfar, men helt annat blir förhållandet, när, till följd af statsinkomsternas tillfälliga förminskning, dessa medel skola uttagas genom nya skatter. Det är och blir ett stort fel, att hopa kapitaler, vare sig i riksbanken eller på jernvägsanläggningarne, genom ökade skattebördor. Öch de efterlemnande, hvilka man dermed tror sig gagna, skola ej tacka oss derför. ITy helt visst skulle landets allmänna förkofran, hvilken kommer nya generationer till godo, varit större, derest folket fått behålla till egen användning de medel, som det nu måst, ofta med suckan och vedermöda, utbetala i skatter. Det är en högst besynnerlig ömhet man i detta hänseende hyser för de ,,efterkommande. Det är ej nog att man lemnar dem i arf de mäktigaste häfstänger för materiell förkofran, hvaraf just de få största gagnet; man gill tillika gifva dem samlade kapitaler derutöfver. Öch detta unna vi dem gerna, blott det icke sker på ett sätt, som förlamar den närvarande generationens kraft att förkofra sig i andra riktningar. Ett kapital af odlade tegar och sunda, goda bostäder är också ett arf, som äger något värde. Fordna tiders regenter ansågo det vara en stor vishet, att åt sina efterträdare öfverlemna fyllda skattkammare, hade också dessa rikedomar samlats genom folkets utsugande. En nyare statsklokhet anser det vara bättre att efterlemna en välmående nation, viss derom, att denna kan, i behofvets stund, lätt fylla skattkammaren. Detsamma gäller i viss mån om utförande af stora företag, hvaraf efterkommande få gagnet, förmedelst tunga skatter på den närvarande generationen. Skulle — hvilken man ännu ej kan veta — ett verkligt deficit visa sig i innevarande statsutgifter och inkomster, så anse vi att staten ovillkorligen bör åtminstone göra sig till godo årets nettobehållning af Jernvägstrafiken, hvilken bör uppgå till ett par millioner, anvisande de medel, som kunna ytterligare behöfvas till materiel m. m., på nybyggnadsfonden, för hvilken i alla fall upplåning måste ske. Ja, vi anse det ingalunda vara att träda efterkommandes rätt för nära, äfven om man deri, för ett år, inberäknade amorteringen. Och med de tre millioner, som deraf komme att vinnas i ökad tillgång, skulle helt visst allt deficit vara betäckt, så att inga nya skatter fördenskull behöfde upptatagas. Man har också den utvägen att upptaga ytterligare ett års bankovinst, hvarom var mycket fråga vid förra riksdagen, ehuru förslaget derom då förkastades. För det kommande året har man emellertid att med allvar betrakta hvilka besparingar, som kunna göras i statsutgifterna, och dessa kunna, enligt vårt förmenande, göras i ganska betydlig mån, derest man vill gripa saken an på allvar. Några nya skatter, i den ena eller andra riktningen, bör den nya riksdagen omöjligt ingå på; men väl laga så, att de tillfälliga förhöjvingar, som man i år måste, ehuru med största motvilja, medgifva, må varda afskaffade. Staden och Länet. Medalj. K. Patriotiska Sällskapet har illdelat sin mindre medalj åt hushållerskan Inga Christina Westergren, som i 30 års id oafbrutet innehaft tjenst hos hr fabricören J. R. Selling härstädes. Medaljen ir försedd med konungens bröstbild och väres i gult och grönt band på bröstet. — Portofrihet har af General-Posfsfv