Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1867, sida 2

stannade hon ett par ögonblick; den unge baronen hade der kallat henne, goda Gretchen, betraktat henne så innerligt och räckt henne handen, och hon hade dervid kännt sig så lycklig, och så triumferande sett bort mot den svarta masken. Hon måste se efter om den svarta masken syntes till, men den visade sig ej, och fönstret var stängdt. Men bakom slickan öppnades dörren helt varsamt, och då Gretchen vände sig om, stod — den svarta masken framför henne. Uppasserskan förskräcktes. Den svarta masken var en herrlig, smärt elegant klädd qvinnogestalt med förnäm, stolt hållning. Hon hade stannat vid dörren, och man märkte att hon såg sig omkring i rummet. Först derefter tycktes hon gifva akt på den förskräckta flickan, och gick fram till henne. — Hvad heter den student, som bör här? Uttrycket i hennes röst var befallande. Detta förskräckte Gretchen ännu mera. Hon erfor en hemsk känsla inför denna fremling, hvars ansigte hon ej såg, och som hastigt närmat sig henne; hon tyckte sig känna glöden i dessa ögon, och hon var frestad att ropa om hjelp. — Baron von Aschen, svarade hon nästan ödmjukt. — Hur länge har han bott här? — Sedan michelsmess förlidet år. — Alltjemt i samma rum? — Ja. — Har ni varit hans uppesserska under hela denna tid?