Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1867, sida 2

Göteborg d. 14 November. Våra läsare torde erinra sig hurusom, vid flera föregående tillfällen, det funnits tidningar, som med en viss ifver, att icke säga innerlig belåtenhet, talat om en förestående ,,statsbrist, såsom vore denna någonting rätt trefligt, enär deraf skulle framgå huru falska de ofta omtalade ,,blomI stermålningarne varit och huru illa regeringen skött rikets finanser. Vid närmare påseende hafva dock dessa förutsägelser befunnits alldeles ihåliga, och någon ystatsbrist har ej inträffat, än mindre har det ifrågakommit, att statens räntor icke blifvit ordentligt liqviderade eller att icke löner till statens embetsoch tjenstemän ej utgått, eller att något anslag i öfrigt mankerat. Det är emellertid lätt att inse huru sarligt ett sådant tal är för statens kredit, enär främmande innehafpare at våra papper äro ytterst sensibla för hvarje rykte i det syfte, hvarom här är fråga. Så inträffade för några få år sedan, när tidningen Dagl. Alleh:a m. fl. utskreko vårt lands tillstånd såsom ruineradt, och när de tyska bladen upptogo dessa utgjutelser, kryddande dem med alla de hätska utfallen mot Tyskland, som förekommo i andra blad — att de svenska papperen blefvo utsatta för det största misstroende. Det var blott en yttring af detta misstroende, när, för att anföra ett talande exempel bland många, en äldre officer i Hannover vände sig till ett härvarande köpmanshus, med förfrågan huru han skulle kunna realisera de svenska papper, hvari han och hans mor nedlagt hela sin förmögenhet, för att lefva deraf i ro på gamla dagar. Nu begärde han, med ängslan, blott att kunna rädda något undan förstöringen. Naturligtvis erhöll mannen den lugnande underrättelse, att svenska staten ofrifvelaktigt skulle framgent såsom hittills uppfylla sina törbindelser, och så hördes ej vidare af den saken. Emellertid gör sig en sådan oro lätt gällande på många håll, och så har äfven et solidaste land förstört hvad som för alla stater likasom för individen är så dyrbart, nemligen krediten. Det prisfall, hvarunder våra papper ännu lida, härleder sig just från denna tid. Samma ugglalåt rörande ,,statsbrist har äfven i år låtit förnimma sig. När i andra länder det uppstår ett deficit mellan inkomster och utgifter för året, hvilket det åligger finansministern att söka fylla, så betraktar man detta såsom en ganska naturlig sak, äfven då detta deficit uppgår till mycket stora belopp. Men i Sverge talar man om ,,statsbrist såsom betydde den, att statskassan vore oförmögen till att fylla ingångna förbindelser, under det att saken endast gäller, att genom besparingar i utgifter eller höjande af inkomterna, eller båda dessa utvägar tillsamnans, återbringa jemvigt i budgeten. Det kan alltså aldrig komma i fråga, inör den som någonting begriper, att icke statens förbindelser, vare sig mot tjenare, )orgenärer eller andra, skola ordentligt ullgöras. Uraktlätenhet häraf vore icke statsbrist — utan statsbankrutt, och dit nafva icke ens de argaste pessimister ännu träckt sina farhågor. Inför främlingen juder emellertid ordet ,,statsbrist nära tg såsom statsbankrutt. et fåkunniga talet härom har redan äckt oro hos utländska innehafvare af åra obligationer, såsom man finner bland nnat af en insänd uppsats till danska F:erelandet, deri dock visas huru liten grund om förefinnes för en sådan oro, enär Sveres statsfinanser alltid yarit och ännu äro ett utmärkt skick, då våra inkomster