Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1867, sida 2

— Hvad vill det säga, onkel? — Det vill säga att hon för fjorton dasar sedan plötsligt lemnat sin onkel Steinau, sedan hon tillskrifvit honom att hon imnade företaga en resa; han skulle snart få vidare underrättelse från henne; hvarifrån, kunde hon ej ännu säga. Generalen erhöll brefvet naturligtvis först då hon redan var borta, — och hon var spårlöst försvunnen. Gisbertina var sig åter fullkomligt lik! -Generalen tillskref mig genast och frågade om jag visste något angående henne. Jag reste först till honom, ty måhända hade hon redan återkommit; men hon var och förblef borta, och jag tänkte på dig samt begaf mig hit. Men hvarför hör du inte på mig, hvarför stirrar du på det der fönstret? Den unge friherre Gisbert von Aschen hade gått 1ram till fönstret och blickade stadigt mot den svarta masken; emellertid hade onkelns ord ej undfallit honom. På domherrns fråga svarade han: — Der borta är en svart mask, onkel. — Hvad rör det mig? — Sedan fyra eller fem dagar. Domhern hade blifvit uppmärksam. — En dam? — Ja. — Besitta och regera! Han skyndade fram till fönstret. — Man ser ju ingenting af den der masken. — Ja, emedan du står der, onkel. Domherrn blef het. — Antäkta, du murmeldjur, berätta! — Upplåt din mun. Hur kan man med din natur vara Gisbertinas make? Den unge mannen måste slutligen beqväma sig till att tala utförligare. Han