Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 1

Studenten blickade ej längre bort mot henne, ty hans uppmärksamhet togs snart i anspråk på annat håll. Dörren till-hans rum öppnades, och en ung vacker flicka inträdde. Det var hans uppasserska, men icke husets piga, utan värdinnans dotter. Hans värdinna var väl någon fattig köpmans-, presteller handtverkareenka, som förr hade sett bättre dagar, men som nu uppehöll sig och sin familj genom att hyra ut rum åt studenter. Det lilla hushållet kunde ej tänka på att underhålla någon piga; värdinnan sjelf betjenade studenterna; dottern hade börjat biträda henne så snart hon kunnat, och skötte snart hela uppassningen. Man finner ofta dylika förhållanden i de tyska universitetsstäderna, och derigenom föranledas ofta förbindelser, som sedermera blifva lyckliga äktenskap. Den unga flickan blickade mot studentens kaffebord. — Förlåt, herr baron, sade hon, — jag ville endast se om jag skulle duka af. — Om en qvart! sade studenten kort och likasom förströdd. — Brådska inte för min skull, herr baron. Men derefter aflägsnade hon sig ej, utan gick fram till fönstret och ordnade gardinerna. Detta tycktes likväl blott vara en förevändning för något annat. — Der är den otäcka svarta masken igen, sade hon. I (Forts.)