Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 1

sagt: Det är nägot adeligt, — och rent fullblod. Den unge studenten var ej uteslutande sysselsatt med rökning och kaffedrickning. Han kastade stundom en blick i en tidning, som läg bredvid honom på bordet, betraktade derefter den blå röken från sin pipa, och blickade äfven ut genom fönstret, men icke för att söka himlen. Troligtvis sökte hans blick ingenting bestämdt, och likväl mötte den något, som nog kunde intressera en ung student. Just midt emot hans boning låg ett vackert hus på andra sidan om Weendertrasse. I detta hus stod ett fönster öppet, och deruti visade sig en svart sammetsmask, som ej dolde något studentansigte. En fin kachemirschal omslöt helt kokett en herrlig byst och smög sig tätt efter den smärtaste midja. Och dertill den svarta masken! Den unge studenten blickade dit bort utan intresse, nästan med likgiltighet. Knappt en half minut egnade han den maskerade damen sin uppmärksamhet, hvarunder hon lutade sig fram genom fönstret och vände sin mask till höger och venster, likasom undersökte hon gatan. — Derefter riktade studenten sin blick åt ett annat håll, likasom hade han sett det likgiltigaste föremål i verlden. Straxt derefter drog den svarta masken sig häftigt tillbaka. Hade hennes ögon måhända observerat studenten, medan hon tycktes betrakta gatan, och harmades hon öfver hans förfärliga likgiltighet? Hon stannade likväl qvar vid det öppna fönstret.