Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1867, sida 2

ingen menniska kan bestiga. Endast en smal stig för derigenom. Om den är besatt, så äro vi inneslutna der likt en fårskock i sin kette. — Den andra vägen då? — Går der till venster midt igenom dalen. Der väntar man oss inte; här ha de samlat sig alla. Schlom Bendix funderade. — Låt oss först undersöka om vägen mellan klipporna är besatt, sade han derefter. — Och hvem vill gå dit? frågade Bernhard. — Det kunde kosta lifvet, ty de skola skjuta. — Gosse, sade juden, — har du inte fått dina fyratio thaler, för att vägleda oss från faran? Lofvade du inte det? Bernhard Henke svarade: — Stanna här tills jag kommer tillbaka, — eller tills — — — Eller? frågade juden. — Eller tills en kula har träffat mig. Dervid vände den modige gossen sig åt höger, och efter några steg hade han försvunnit i mörkret under träden. De öfriga stodo tysta och lyssnade med återhållen andedrägt. De hörde ingenting. Efter några minuter återkom gossen. — Vägen är bevakad. Jag hörde dem tala med hvarandra, och de äro många. 1 — Vi kunna således inte komma förbi här? — Nej, men jag har en annan plan. — Låt höra. — Bland edra varor finnas några, som äro mindre värda än de andra. — Det är möjligt.