Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1867, sida 2

På denna linie ligger nemligen Krosstärrs rymliga, säkra och isfria hamn. Detta är för Norge af utomordentlig igt, enär detta rike här erhölle en uthamn, som icke blott underhölle en snabb postsång med utlandet öfver Fredrikshamn, itan derjemte möjliggjorde en oafbruten både export och import hela året om. En ernväg från Kristiania till denna hamn skulle alltså vara för Norge af så stor betydelse, att vi icke tveka uttala den isigt, att det för Norge vore en fördel att ensamt bygga denna linie, såvida det kunde med Sverge uppgöra rörande den utmärkta hamnen, t. ex. så, att den blefve en frihamn, hvarifrån norrmännen kunde transito föra sina varer fram och åter från Norges hufvudstad. Deremot kunna vi ej inse att vägen blefve af så stor betydelse för Sverge, att vårt statsverk skulle bygga dels de 8, milen från norska gränsen till Krosskärr, dels de 3 milen från denna plats till Uddevalla. Man bör nemligen ej förbise, att härmed den största delen af den norska trafik, som nu kommer att gå öfver Kongsvinger till vestra och södra Sverge, skulle komma att i dess ställe gå till Krosskärr, hvarigenom Nordvestra, Vestra och Södra svenska statsbanorna komme att förlora det hufvudsakliga af den trafik, som de från Norge påriknat. Att Sverge skulle, för att bereda sig denna förlust, nedlägga 10 å 12 millioner rdr på banan från Norge genom Bohuslän, är nog mycket begärdt. Vi hafva, såsom sagdt, angelägnare banor att tänka på, och i detta fall föreligga i första rummet de två: Falu-Frövibanan och Nässjö-Oscarshamn-banan. För den förra tala de stora mineralrikedomar, som påstås ligga på denna linie, ehuru deras transporterande borde kunna beredas på ett billigare sätt än genom anläggningen af en stambana. Den sednare åter, som skulle fullborda en tvärbana mellan Nordsjön och Östersjön, synes oss fortfarande, (vi hafva längesedan uttalat denna mening), vara af den aldra största vigt för vårt land, såväl ur industriell, som ur strategisk synpunkt. Och här är karakteren af stambana gifven. Vidare hafva vi fortsättningen af banan från Norrköping till Linköping och derifrån till Södra stambanan, hvartill slutligen kommer en tvärbana genom Småland, till en början mellan Wexjö och Kalmar. Ifrare finnas också för fortsättningen af norra stambanan till FaluGefle-banan, hvarjemte röster höjts för jernvägens utsträckning uppåt Norrland. Det kan ej bestridas, att ju stora intressen tala för alla dessa banor, och att vi böra hoppas det i en ej aflägsen framtid, landet skall ega kraft, att egna alla dessa intressen behörigt afseende. Men gifvet är, att hvar och en, som här har att se på det helas fördel, måste lemna lokalintressena åsido intilldess stats-intressena hunnit blifva behörigen tillgodosedda. När nu alla de föreslagna jernvägarne icke kunna på en gång utföras, utan man måste göra sitt val emellan dem, som böra först komma i åtanke, så tveka vi för vår del icke, att lemna ett obetingadt företräde åt den ofvannämnda OscarshamnNässjö-banan, och vilja, eftersom saken kommit på tal, derför angifva några skäl, varande i öfrigt derpå beredde att man skall nu såsom alltid påstå, att det är endast ,,Göteborgsintresset, som vill göra sig gällande.