TYSKLAND. Från Mänchen meddelas, att konung Ludvig II i en förtrolig skrifvelse till kejsar Frans Josef inbjudit honom till ett besök i Mänchen. Som bekant är, ansågs det som ett tecken till ett mindre godt förhållande mellan de bayerska och österrikiska hofven, att konung Ludvig II icke mötte kejsaren på genomresan till Paris. Det nu tagna steget uppfattas som ett tecken till, att konungen af Bayern åter närmat sig det österrikiska kejsarhuset. ITALIEN. Enär den nuvarande ministören har den svåra uppgiften att lotsa det italienska statsskeppet fram mellan de franska bränningarne, torde det icke vara utan intresse att erfara huru denna ministör i Frankrike bedömes. Den franska Situation yttrar härom: ,Konseljpresidenten och utrikesministern, general Menabrea, är den mest bekante, enär han redan förut beklädt samma post samt både som diplomat och militär utfört många vigtiga värf. Han står högt anskrifven i armån och ledde med mycken skicklighet belägringen af Gaeta. Under förra året ordnade han, tillsammans med franske generalen Leboeuf, den venetianska frågan, och han afslutade, som fullmäktig för Italien, freden med Österrike. Han njuter stort anseende hos sina landsmän, och den enda invändning, som göres mot honom, måste under de nuvarande förhållandena anses vara en fördel, enär han har namn om sig att vara uppriktig katolik. Markis Gualterio — inrikesministern — måste betraktas som den egentlige ledaren af regeringen på det diplomatiska området, specielt hvad den romerska frågan angår, enär han näst Ricasoli, hvilkens vän och lärjunge han är, är ansedd för att vara bäst bekant med alla dit hörande förhållanden, samt att han vill lösa det svåra problemet med försonliga medel. Gualterio är född i Romagna och var, likasom Minghetti, en