värtär och södra 5 sådana. Brödet felas snart öfver allt, penningar finnas ej, och folket får ej arbete. Tusentals tjenare och familjer blifva nu ästa 1 November lediga från sina tjenster, brödjsa, samt få knappt tak öfver hufvudet, emedan jordbrukaren ej vill taga emot mera folk, än han förmår föda. Nödbröd af mossa, agnar, halm och ärtris bakas redan på många ställen här på orten; och ehuru detta väl något hjelper, blir födan snart otillräcklig. Tiggare i mängd hafva redan här dessa år gått från de ötra orterna; och nu får äfven det svenska folket härstädes tigga, dertill detta arbetsamma och stolta folk endast genom yttersta nöd kan förmås. — — — Det är en fruktansvärd belägenhet, uti hvilken vårt land är; jordbruket kan ej såsom sig bör drifvas, af brist på förlagskapital; jordbrukaren gör, — likasom mången bland de öfriga trasikerande och handtverkaren, — konkurs, den ene efter den andre samt drager andra med sig. Några resa utur landet och lemna sina fastigheter, jemte deri intecknade och öfriga skulder, samt bedraga sina vänner. Vår styrelse och bältre lottade personer göra hvad de kunna; men nationalolyckan är för stor! Arbete, arbete, begär folket; och husslöjder samt mindre arbeten skulle väl komma i gång inom kommunerna, blott afsättning utom landet kunde vinnas. På byggande af jernväg tänkes också, endast landet får låna penningar. Jordegendomar gå för vanpris och i de öfra länen äro redan t. ex. i Uleåborgs län 57 hemman öfvergifna af sina egare, och i S:t Mickels län 130 lägenheter å landskansliet derstädes anslagna till försäljning. Här i södra Finland öfvergifver dock ingen bonde sin jord; men ofta går hans lösegendom och jord, för endast bristande kronoutskylder, under klubban. Det kan tyckas att jag målar allt i svart, men jag kan ej fullständigt beskrifva det elände, som redan är i de öfra länen. A ARENA