Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1867, sida 3

UTRIKES. Dagens post. ITALIEN. Det har visat sig, att de franska truppernas inryckande i Kyrkostaten verkade till en väsendtlig förändring i situationen Påfliga regeringen blef derigenom i tillfälle att uteslutande mot garibaldinerna få använda sina trupper, hvilka förut varit splittrade i åtskilliga mindre afdelningar för att bevaka gränsorna eller försvara den närmaste trakten omkring Rom loch förbindelsen med Civita Vecchia. Den påflige divisionsgeneralen Zappi koncentrerade sina trupper i Rom den 1 dennes och ryckte derefter norrut för att erbjuda Garibaldi ett slag mellan Monte Rotondo och Tivoli, som slutade med Garibaldis återtåg efter en lång och ytterst förbittrad strid, som kräfde talrika offer å ömse sidor. I den törsta telegrafdepesch från Florens, som omtalade den nämnde träffningen, heter det endast, att garibaldinerna lidit ett nederlag; i ett sednare telegram tillägges deremot en del förklarande upplysningar, som synas varit beräknade på att söka förminska betydelsen af de påfligas seger, Det heter nemligen deruti, att Garibaldi förklarat sig villig att draga sig tillbaka, men att han detta oaktadt, just som han skulle afmarschera till Abruzzerna med 3,000 man frivilliga, anfölls af en stor påflig styrka, 12,000 man, och efter en ytterst häftig strid drefs på flykten. — Det synes, att garibaldinernas expedition mot Rom härmed var slit. Garibaldi och hans trupper drogo sig in på italienska området, der generalen togs till fånga af de italienska autoriteterna och fördes till Spezzia. Hans vän och medhjelpare Nicotera lärer med sin stab vara kommen till Neapel, der de truppafdelningar, som voro med honom, skulle upplösa sig och återvända till sina bem. ,.Italia, som utkommer i Neapel, finner, att situationen nu är , mindre invecklad, en anmärkning, som helt visst är fullt berättigad. Hela den romerska frågan skall nu — sedan äfven de reguliera italienska trupperna utrymt Kyrkostaten — sannolikt inträda i det diplomatiska stadiet samt uteslutande komma att ordnas melan Italien och Frankrike. Den försigtiga ton, i hvilken italienska regeringens officiella tidning yttrar sig om denna regerings afsigter, stämmer godt öfverens med de sednast inträffade underrättelserna om det diplomatiska förhållandet mellan kabinetten i Florens och Paris. Menabrea har nemligen på en fransk note, angående folkomröstningen i Frosinone, svarat, att italienska regeringen icke hade den ringaste del i denna omröstning och icke heller erkände dess resultat. I flera italienska städer har det kommit till offentliga demonstrationer mot regeringen, emedan den desavuerat befolkningens anspråk på folkomröstning; men den rörelse, som så tydligt gifvit sig tillkänna öfverallt, efter fransmännens ankomst till Civita Vecchia, skall utan tvit