Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Är du nu nöjd, gosse? Den stackars Bernhard hade troligtvis ännu aldrig sett så mycket pengar på en gång, och ännu mindre sjelf egt dem. Han erfor en besynnerlig känsla, men det var ej mammons demoniska ande, som grep honom. Han tänkte på sin mors och sina syskons nöd. — Schlom Bendix, sade han nästan högtidligt, — om de inte skjuta ihjäl mig, så skall ni ej förlora en groschens värde af edra varor! Och nu framåt! — Ha vi ännu någon fara att frukta, efter du talar om skjutning? frågade juden. — Jag kan inte tro det. Vi hålla oss midt i bergstrakten på stigar, som ingen gränsvaktare ännu beträdt. Hvarför skulle de komma just i natt? Endast en gång till komma vi på en öppen väg, ungefär en timmas väg härifrån. En bredare dal genomskär der berget. Vid dess slut måste vi passera. Men vi ha der endast två minuters väg, hvarefter vi åter äro bakom klippor, mellan hvilka ingen menniska förföljer oss. De gingo vidare genom den obanade nejden, under nattens stillhet och mörker. Himlen öfver dem var stjernklar, men ) Forts. fr. n:o 259.