Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1867, sida 2

— Hvarifrån kommer du nu, Be:nhard! — Hemifrån, mamsell. — Och hur stod det till der? — Min mor grät. — Och din far? Men nej, derom bör ett barn icke tala. Men dina syskon? De hungrade troligtvis, emedan din mor grät? Och din mor hungrade väl med dem? — Så var det, mamsell. Min mor hade nödgats lemna far de pengar ni gaf henne i förrgår; han har köpt bränvin för dem, och — — — Och du såg eländet i föräldrahemmet och vill öka detta elände, Bernhard! Du vill bringa din mor till törtviflan. Endast du kan bli hennes tillkommande stöd, när hon icke längre kan arbeta. Du tänker i natt trotsa en verklig dödsfara. Se på mig, Bernhard! Hvarför slår du ned ögonen? Bernhard hade riktat sina ögon mot marken; han måste nu se upp. — Jag förtjenar trettio thaler i natt, mamsell. — Och om det vore blodspengar, för hvilka de hemföra dig som lik eller krympling till din mor? Karolina hade missräknat sig. — O, mamsell, svarade gossen, — af hundra kulor träffar knappast en, till och med i krig, der man står man emot man; det har jag ofta hört, och det vet ni bäst genom er tappre herr fästman, som så ofta har stått i ett regn af kulor. Om jag hade varit större så att jag kunnat bära ett gevär, hade jag gått med ut i fält, och då hade döden kunnat träffa mig vida förr än i natt. Forts.)