Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1867, sida 2

och lärt sig tillräckligt uppskatta såväl den till anfall ,, beväpnade fredens som det verkliga krigets olycksdigra följder, förena sig till en organiserad aktningsbjudande fredsopinion. Såsom läsaren vet, har en början härtill i våra dagar skett genom den i Paris bildade och redan till många länder sig utsträckande , Internationella Fredsföreningen. I spetsen för denna förening, som ej får förblandas med anställarne af den bekanta fredskongressen i Göndve, stå sådane män som den utmärkte nationalekonomen, franske senatorn Michel Chevalier, den store industriidkaren oeh filantropen Jean Dolfus, den ryktbare naturforskaren baron Justus Liebig, amerikanske senatorn och slafveribekämparen Charles Sumner. Det universelt menskliga och, i ordets: sanna mening, religiösa mål, föreningen för sig utstakat, framträder särskildt genom trenne sammanstälda namn, af hvilka hvartdera representerar ett särskildt religionssamfund, nemligen pater Gratry det katolska Frankrikes förste andlige vältalare, ledamot af franska akademien, Isidor storrabbier i Paris israelitiska konsistorium samt den bekante protestantiska teologen Martin Paschoud, pastor i reformerta kyrkan i Paris. Föreningens generalsekreterare och. tillika själen i detsamma är mr Frederic Passy. Föreningens första bulletin, utfärdad under sistl. Oktober, visar att densamma redan utbredt sig till alla nationaliteter och alla olika folkklasser. Man finner i förteckningen på dess medlemmar europeiskt ryktbara namn, sådane som John Stuart Mill och andra, vid sidan af köpmän, fabrikanter, lärde, studenter och arbetare. Äfven franska militärer, tillochmed sådane som ännu äro i tjenst, saknas icke i namnförteckningen. För denna bulletin och för sällskapets program, som från mr Frederic Passy blifvit redaktionen tillstälda, torde vii ett blifvande nummer komma att lemna några närmare upplysningar, hvarvid vi då tillika skola påpeka några hufvudpunkter i dennes från trycket utkomna föreläsning om , Freden och Kriget, som mr Passy höll i Ecole de Medecin uti Paris den 21 sistlidne Maj inför ett talrikt auditorium. Många id6er hafva under sin första uppkomst blifvit stämplade som utopier, omöjliga att verkliggöra, hvilka sedermera visat sig ej blott utförbara, utan, sedan de blifvit verkställda, tillika af den största praktiska nytta. Så t. ex. frihandeln, som mången, äfven sedan dess principer blifvit erkända för riktiga, ansåg endast som en vacker dröm, för hvars förverkligande lågo tusen oöfverstigliga hinder ej blott i nationernas fördomar utan än meri de djupt ingripande ekonomiska förhållanden, som prohibitism eller protektionism hade skapat. Det är då icke heller underligt, att den stora tanken: krigets omöjliggörande, skulle betraktas som en utopi, äfven bland de kristna folk, hvilkas religionsstiftare förkunnade såsom sitt mål: frid på jorden. Ännu i sjuttonde århundradet kunde den fromme abb de S:t Pierre betraktas som en tok och utvisas ur franska akademien, emedan han sökte verka i den allmänna fredens intresse. Men så är det icke längre nu. Den internationella fredsföreningens mål är intet annat än det, mot hvilket verldsutvecklingen sjelf oemotsägligen skrider. Menniskoslägtet, som först. förde ,,ett allas krig mot alla, familj mot familj och stam mot stam, såsom indianerna än i dag, har efter hand städse samlat sig i större grupper. Familjerna sammanslöto sig i städer eller härader eller motsvarande kommuner, häraderna i landskaper, landskaper i stater, staterna slutligen i väldiga statsförbund, och denna fredsstiftning inom städse utvidgade råmärken fortgår ännu i dag med det fredliga målet att omfatta verldsdelar och slutligen hela menskligheten, samt eger för detta måls vinnande de starkaste medel i de nya kommunikationsmedel, som nästan tillintetgöra afstånden, samt i det allt lifligare idåoch varuutbyte, som påsår mellan folken. Dessa känna djupare med hvarje dag, att de behöfva hvarandra och att de behöfva freden, ech med hvarje dag utplånas mer och mer de nationella fördomar, som för ärelystna monarker möjiggjorde att hetsa folken emot hvarandra. Att gifva sista stöten åt dessa fördomar, att klart ådagalägga allt det elände kriget medför och all den välsignelse freden bär i sitt sköte, att verka för anfallshärarnes afväpning åtminstone delvis, och deras successiva ersättande af ett välordnadt försvarssystem, samt att, när ärelystnaden eller passionen vill störa freden, försvåra ller omintetgöra detta genom en organi-s zerad allmän opinion, detta är den nya redsföreningens uppgift, och enhvar både lt