Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1867, sida 1

UTRIKES, TYSKLAND. De bayerska diplomaterna furst Hohenlohe och frih. Thingen hafva den 29 Oktober lemnat Berlin och begifvit sig hem till Minchen, och detta — som var lätt att förutse — med oförrättadt ärende. Enligt , Nat. Zeit. hafva de gjort Preussen åtskilliga förslager till en kompromiss, t. ex. att bevilja alla sydstaterna ett gemensamt veto i tullfrågor, men preussiska regeringen har med bestämdhet tillbakavisat alla förmedlingsförslager. Den 31 Oktober utlopp terminen för den gamla tullföreningen, och om icke bayerska regeringen dessförinnan kunnat gifva Preussen tillräckliga garantier för sin hållning i tullfrågan, har Bayern sannolikt blifvit uteslutet från tyska tullföreningen. Preussiske krigsministern v. Roon, hvilkens helsa varit starkt angripen efter strapatserna under förra kriget, skall tillbringa vintren i södra Italien eller Egypten, der han hoppas finna bot för sina asthmatiska lidanden. Under hans frånvaro skall general Podbielski fungera som krigsminister. ITALIEN. Det är icke alla italienska tidningar, som tro på en brytning mellan Italien och Frankrike, utan uttala sig förhoppningsfullt om Frankrikes blifvande hållning. Så yttrar ,Italia: Hvad är det, som vi under sednaste tiden varit vittne till? Den verldsliga påfvemaktens sista krampryckningar; likbegängelsen skall icke länge låta vänta på sig. Det är alldeles omöjligt, att Frankrike skall föra krig mot Italien. Frankrike är emellertid icke i okunnighet om, att Italien med oemotståndlig makt drifves till Rom — den naturliga medelpunkten för dess enhet. Frankrike kan icke heller vara okunnigt om, huru farligt det kan blifva att länge kämpa emot en så energisk känsla, och om det än för ett ögonblick trott sig böra träda italienarnes känslor för nära, så måste man likväl nödvändigt antaga, utt det en gång måste gifva efter. Denna åsigt är så mycket sannolikare, som Frankrike måste hafva sin blick riktad på andra sidan Rhen, der det är tal om frågor af långt större vigt för Frankrike, än den påfliga regeringens upprätthållande, en regering, som i nära tjugo år endast lefvat af Frankrikes nåd och barmheriighet. Huru mäktigt Frankrike än är, måste det likväl betänka, att alliansen med Italien icke skulle vara utan stort gagn under en strid, hvars allvarsamma beskaftenhet lärer nogsamt inses. Skulle Frankrike beröfva sig detta bestånd för att i Rom upprätthålla en makt, hvars vänner utgöras af Frankrikes egna fiender? Detta kan man ju omöjligt antaga. Hvad kan man sluta häraf? Att det verldsliga påfvedömet endast har en kort tid att lefva, samt att vi snart skola öfvervara dess likbegängelse. På detta sätt måste, efter värt förmenande. förklaras de händelser, till hvilka vi äro vittnen. Det är omöjligt att gifva dem någon annan förklaring; Italien ser sig sviket i de förhoppningar, åt hvilka det med brinnande ifver hängifvit sig. Italien kan och måste beklaga sig häröfver, och oss gör det äfven ondt, men vi tro icke, att det bör lägga sig saken allt för nära. Italien har omständigheternas makt på sin sida, hvilket betyder långt mera än alla diplomatiska kombinationer. Det republikanska partiet i Italien hade — som kändt är — länge sitt starkaste tillhåll i Genua, och det var i synnerhet här, som Mazgzgini kunde vänta att finna villiga öron för sina proklamationer. Åfven i denna stad har sinnesstämningen nu vändt sig till förmån för det konstitutionella konungadömet. Enligt ,Italia har Genuas kommunalstyrelse den 22 Oktober enstämmigt antagit följande adress till Viktor Fwanuel: ,,Sire! Italien befinner sig gent emot mycket allvarsamma händelser. Genua har nu — likasom förut under utomordentliga tidsförhållanden — fullt förtroende till konungens hjerta och insigter; staden är villig att offra allt för att bidraga till nationalärans försvar Kommunalstyrelsen är stolt öfver att inför Ed. Maj:t i sina medborgares namn så uttala dessa känslor.