grammet gjorda beskyllningarne mot Ga ribaldi, men lugnet blef dock intet ögon blick stördt i Florens. Såsom skäl til Cialdinis demission angifves, att han gif vit sig för mycket på djupet med Gari baldi samt lemnat aktionspartiet löften som han icke ansåg sig istånd att hålla Det påstås äfven, att han — på fransk: legationsrådet Villestreuats anmärkning om, att italienska armbens inryckning päfvestaten skulle hafva ett Krig mec Frankrike till följd — lärer hafva svarat det italienska regeringen vore beredd på konseqvenserna af sitt beslut, samt at den hellre vill föra krig mot fransmänner än mot sina egna undersåter. Enligt der franska .Presse lärer Cialdini till slu förklarat, att Septemberkonventionens ge nomförande vore rent af en omöjlighet Villestreux telegraferade ännu samma nat till kejsar Napoleon innehållet af Cialdinis förklaringar, och morgonen derpå inträffade i Toulon befallningar om expeditionstruppernas ofördröjliga inskeppning till Civita Vecchia. I en korrespondens från Rom till den engelska , Pall Mall Gazette heter det: Då påfven i förra veckan besökte de fångna garibaldiner, som blifvit transporterade till San Angelo, mottogo dessa honom knäböjande och i djup tystnad. Påfven kastade en blick på skaran och sade: .Här ser Ni för Eder den man, som Eder general kallar Italiens vampyr. Det är mot mig, som J gripit till vapen. Och hvad sen J? En stackars gammal man. Derefter trädde påfven närmare och tilltalade enskilda af fångarne sålunda: ,,Du, min vän, har förlorat dina skor, du din skjorta, du din rock, du din hatt. Jag skall draga omsorg för, att J fån nya kläder och blifven återsända till edra hem; endast beder jag Er som goda katoliker i from andakt minnas mig i edra böner. I veten, mina kära vänner, att det är påfven sjelf, som beder Er derom. Derefter välsignade han dem och lät dem gå. ,Riforma vill veta att, natten till den 22 Oktober, gränsautoriteterna pr telegraf fått befallning att arrestera Garibaldi. Detta telegram lärer hvarken varit undertecknadt af Ratazzi, som icke längre var minister, eller af Cialdini, som icke ännu blifvit det, utan af prefekten i Florens. Beridna gendarmer blefvo sända till Scandriglia, som man antog, att Garibaldi skulle passera. Men han hade tagit en annan väg, och då gendarmerna kommo dit, var han redan på det påfliga området. FRANKRIKE. I ,Moniteur för den 30 Oktober heter det: ,Nu då franska flaggan svajar på Civita Vecchias murar, och då de franska trupperna stå gent emot de revolutionära friskaror, som infallit i Kyrkostaten, torde det nästan vara öfverflödigt att säga, det hvarje förbindelse med friskarorna eller deras anförare, och hvarje understöd till dem — antingen genom subskription eller på annat sätt — skulle vara en handling, som i lika hög grad skulle strida emot strafflagens bestämmelser, som mot den loyaut och hängifvenhet, som man är skyldig sitt land. Regeringen räknar på patriotism hos alla pressens organer — hvilka meningar de än kämpa för — och hoppas att icke behöfva använda lagens stränghet. Den italienske f. d. ministerpresidenten general Lamarmora inträffade i Paris den 30 Oktober, för att — som det i ,,Patrie beter — framställa de motiver, som förmått italienska regeringen att göra anspråk på en aktiv medverkan i Kyrkostaten med de franska trupperna. I en skrifvelse från Paris af den 28 Oktober till Köln. Zeitung påstås, att konung Viktor Emanuel genast efter det nya kabinettets bildande vände sig till kejsar Napoleon för erhållande af hans tillstånd att få besätta det påfliga territoriet, men att han dagen derefter mottog till svar, att Frankrike under inga omständigheter kunde medgitva detta. ,Indep. belge uppgifver, att, under de sednaste förhandlingarne de begse suveränerna emellan, kejsar Napoleon en gång till Viktor Emanuel afsändt ett telegram, så lydande: ,,Gif Frankrike den upprättelsen att låta de garibaldiska banlen draga sig tillbaka; afvakta Pius IX:s löd, och vägen till Rom skall sedan stå spven för Italien! Huruvida dessa medlelanden äro tillförlitliga, är svårt att äga, men visst är, att man i Frankrike ippfattar utnämningen af Menabrea till ninisterpresident som en borgen för, att let icke skall komma till någon fiendtlig conflikt i romerska frågan mellan Frankike och Italien Det vattnar sig naturligtvis i munnen vå de franska klerikala tidningarne vid llusionen om, att reaktionen i Italien skall återföra allt till de gamla förhållandena. I