Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1867, sida 3

ning likväl nedåt minskades och var vid sockeln omärklig, hvarjemte äfven yttermuren mot gatan tycktes hafva till någon del gifvit sig utåt. Det visade sig att det öfversta bjelklaget, belagdt med ranlig brandbotten, varit på den del deraf, som rasat, belastadt med råg till cirka 5 fots höjd, det derunder belägna bjelklag med linfrö till mellan 3 och 4 fots höjd, samt bjelklaget under detta, eller 2:dra våningens, med lager af glasvaror. Orsaken till detta ras anse vi ligga uti öfversta bjelklagets belastning, ty det syntes påtagligt, att ett till samma bjelklag hörande underslag först brustit. Detta underslag har med en fots höjd och bredd haft en längd af 16 fot och å hvarje ända uppburits af pelare ocn deremellan af tvenne sträfvor; detta underslag syntes å ytan vara friskt och godt virke, men å det brutna stället var kärnan skadad. Föröfrigt få vi förklara, att den inverkan ifrågavarande instörtning haft på byggnaden i dess helhet tydligen lägger i dagen, att byggnaden varit med särdeles omsorg utförd och förankrad. Sedan detta utlåtande upplästs, tillfogade hrr Rapp och Strömberg mundtligen, att den omnämnde bjelkens yttre utseende varit sådant, att dess inge murkna beskaffenhet ej kunnat förmodas eller bemärkas. Till förhöret voro en mängd personer inkallade, af hvilka grosshandl. E. Delbanco berättade: att på vinden eller öfversta magasinet funnits förvaradt ett parti rysk råg om 8,000 k. f., liggande å golfvet till omkring 4 fots höjd. I tredje våningen hade magasinerats ett större parti linfrö, liggande äfvenledes löst å bottnen till en höjd af omkring 3 fot. Begge dessa magasiner hade disponerats af hr Delbancos firma. Hvad orsaken till det inträffade raset varit, kunde hr D. ej W gifva, då han ansåg att det upplagda spanmälspartiet ej varit för stort eller belastat bjelklaget tyngre än det antagits kunna bära. Större partier spanmål än det nu upplagda hade förut flera gånger magasinerats derstädesAf de vid tillfället med uppbärning af spanmål sysselsatta arbetarne hördes 7 stycken, och berättade de enstämmigt att raset börjat med golfvets till öfversta våningen plötsliga instörtande. En af dem hade visserligen några dagar förut märkt besynnerliga ,,knäppningar i taket, men hade då ej fäst sig vid detta, helst äfven förut bemärkts dylika ljud. Något dylikt förebud hade dock ej nu föregått instörtningen, utan skedde denna så plötsligt och oväntadt, att på ett ögonblick allt störtat samman. På öfversta vinden hade vid tillfället månadskarlen A. Olsson varit sysselsatt med spanmålens intagande. Han räddade sig genom att hastigt skynda åt den ej nedrasade sidan. Fyra bärare hade befunnit sig i trapporna, och af dessa hade två kastat sig ut genom fönstret i andra våningen och undsluppit utan någon skada; de andra hade sprungit till andra sidan. De skadade arbetskarlarne Nils Gustafsson och Anders Börjesson hade åter uppehållit sig å undra bottnen och blifvit begrafde, innan de hunnit öppna en stängd dörr till magasinet der de arbetade. Angående dessa begge, hvilka fortfarande vistas i sjukhuset, hade vederbörande läkare utgifvit det intyg, att Börjesson undsluppit med några mindre blånader och kontusioner, men att Gustafsson deremot kommer att få qvarligga 3 å 4 månader å sjukhuset, då å venstra benet båda benpiporna äro krossade samt å högra armen en pipa afbräckt. Någon fara för lifvet finnes ej. Sedan undersökningen blifvit afslutad, förklarale poliskammaren, att då sådana omständigheter id förhöret förekommit, att man kunde antaga let uteslutande en olyckshändelse varit orsaken ill det inträffade raset, fick saken bero på hvad ramdeles kan blifva upplyst.